TakeNine

Kvällen har spenderats på akuten.

Klockan 16.00 ungefär satt vi inne och fikade med Mickes morbror som var på besök. Barnen hoppade i studsmattan som vanligt. Eller studsade gjorde de inte... de brottades (som vanligt). Charlie som var eftermiddagstrött skrek, grinade och gnällde om vartannat. Allt som vanligt alltså...

Tills gråten blev annorlunda.

Nåt i "mammamagen" sa att det inte var ett vanligt gråt.

Känslan var rätt. Charlie hade landat lite snett på armen och rörde den inte. Vi trodde först att han landat illa och bara fått lite ont. Han fick en ispåse på armen och så ville han spela på Mickes telefon. Gråten stillades av och han verkade inte så olycklig.

Men minsta lilla han rörde armen/armbågen, började han gråta. Han använde inte heller handen och höll om armen hela tiden.

Jag ringde 1177 och fick en remiss till akuten.

Charlie var jätteduktig och bara man höll armen stilla så grät han inte.

Vi kom fram till akuten kl 17.19 tog en kölapp och satte oss ner och väntade. Efter en halvtimme fick vi komma in till en sköterska som pratade med Charlie. Hon tyckte att han var så duktig och svarade så bra på hennes frågor. *Stolt mamma*

Vi fick därefter gå tillbaka till väntrummet och vänta på ortopeden.

Efter bara ett par minuter ropade de upp och och vi fick gå till ett rum på ortopeden för ytterligare väntan. Bara Charlie höll sin arm stilla var han lugn och hade inte så ont. Vi hann med att sjunga, leka färgleken, göra en ros av pappershanddukar och killa lite på ryggen.

Det kom in en jättetrevlig läkare som ville prata med Charlie och känna lite på armen... tyvärr gjorde det ju så ont när han klämde och kände så Charlie grät och stretade emot. Han ville inte alls att doktorn skulle klämma där det gjorde ont, stackars lilla bus.

Läkaren sa att vi skulle vänta ett par minuter så Charlie fick en chans att lugna sig lite. Efter ett tag tittade han in och sa att överläkaren ville titta på armen så vi väntade ytterligare ett bra tag innan han kom in. Men det var värt väntan för överläkaren var såååå mysig. Han pratade med Charlie och satte sig på huk på andra sidan rummet så Charlie inte kände sig illa till mods. Charlie visade var han hade ont och överläkaren berättade att det var vanligt för barn i hans ålder att ett ben i armen hoppade ur led i armbågen och att det såg ut som det på sättet som Charlie höll armen.

Vi skulle på in smärtstillande och sen upp till röntgen.

Väl uppe på röntgen ville Charlie att Micke skulle sitta med honom och jag fick vänta i väntrummet. Tyvärr hörde jag panikskriken från Charlie ända till väntrummet och till slut kom en sköterska och hämtade mig. Charlie vägrade lägga upp armen på plattan och var helt förstörd stackarn. Jag kunde inte lugna ner honom och efter ett tag gav sköterskorna upp och sa att de inte kan ta bilden. Vi skickades ner igen till ortopeden.

Överläkaren tog emot oss och undrade varför vi kom tillbaka så fort. Då ringde de från röntgen och vi fick gå in i rummet igen. Där hoppade Charlie själv upp i stolen vi satt i innan och använde båda armarna. Då sa läkarn att han måste ha fått armen i led på egen hand. Nu rörde han armen och handen utan "smärta". Visserligen hade han ju fått smärtstillande men nu använde han ju armen.

Doktorn frågade mig om jag ville att han skulle känna ordentligt även om Charlie skulle protestera och det ville jag ju självklart. Hellre ont ett litet tag medan doktorn känner än att åka hem och det är nåt fel. Så han kände på armen och tyckte att det kändes bra.

Vi fick åka hem och han sa att om vi märker att det är nåt knas i morrn så skulle vi komma in igen. Han skulle jobba i morgon med.

Det var en jättebra överläkare och trots väntetiden på akuten är jag nöjd över besöket.

Charlie hade ju inte hunnit äta nåt innan vi åkte in så vi åkte förbi McD på vägen hem.

Klockan hann bli typ 20.30 innan vi kom hem.

Nu sover han sött min lille prins.

Jag är så glad att det inte var något mer allvarligt än så.

//Take9