Tårar och skratt
Kategori: Allmänt
Igår hade vi våra EGO-tal i kommunikation. Det var en mycket bra upplevelse.
Man fick lära sig så mycket om sina klasskamrater och jag gillar dem ännu mer nu. Det var till och med så att jag kände för att springa upp och krama en del som stod där uppe.
Det blev en hel del tårar men också bubblande skratt.
Jag vet inte hur de andra känner men jag känner mig mycket närmare dem nu än tidigare. Att så många vågade gå upp där och visa känslor är så jäkla starkt.
Jag var inte så stark.
Efter att ha suttit och lyssnat på nästan 15 gripande historier hade jag mina känslor en meter utanför kroppen och bara tanken på det jag tänkte säga fick det att knyta sig i halsen på mig. Oj vilken lång mening det blev där :P
Nä jag tänkte om och tog en lite mer neutral och trist genomgång av mitt liv.
Jag började från början och berättade att jag som barn önskade bli ridlärare och veterinär. Sen blev killar mer intressant och jag slutade med hästarna. Jag startade ett band med mina vänner, Bad girls, hahaha!!! Jag berättade om vår spelning och min svarta kort korta spetsklänning :P
Sen gick jag snabbt igenom några årtal. När jag träffade Micke, flyttade ihop, förlovade oss, köpte hus, födde barn, gifte oss, och födde barn.
Jag avslutade med mitt tårtintresse och bjöd på muffins.
Tyvärr brände jag ju en av två plåtar så jag tog bara med en av de hembakade muffinsarna till J som är laktosintolerant. De andra fick köpemuffins :)
Även fast jag inte kände mig nervös inne i mig, var min kropp ur kontroll. Mina knän skakade, mina händer darrade och jag kände mig allmänt flaxig.
Men jag gjorde det. Jag stod och pratade om mig själv framför 28 personer. Det har jag aldrig gjort förut, tror jag.
Den gripande historian får bli ett annat tillfälle eller om någon frågar om den.
Men mina klasskompisar växte flera meter i mina ögon!
HEJJA OSS!!!!!
//Take9
