Win win win
Kategori: Allmänt
För att vinna måste man delta!
Kategori: Allmänt
Måste ju vinna någon gång...
Kategori: Allmänt
En tävling till...
Kategori: Allmänt
Jag tävlar!!
Kategori: Allmänt
Sätter sig Hypertyreos på hörseln?
Kategori: Hypertyreos
Alltså, nu skäms jag lite. Igår var jag jättearg och ledsen för att läkaren inte ringde på bokad telefontid, så idag ringde jag och blev informerad om att det var NÄSTA tisdag han skulle ringa, inte igår alltså.
Hej hopp, va dum man kan känna sig. Men det är ju inte första gången. Hjärnan funkar inte riktigt som den ska till och från och tydligen hör jag saker jag inte hör också.
I alla fall så fick jag prata med en underbar sjuksköterska som tog min information om hjärtklappning och sömnsvårigheter på allvar. Hon skulle be min läkare att skriva ut ett recept på Inderal (betablockerare), så jag hade medicinen redan idag.
Hur verkar Inderal?
Inderal är en så kallad icke-selektiv beta-blockerare. Den har effekt på många ställen i kroppen, däribland hjärtat, som påverkas så att det slår långsammare och pumpar ut mindre mängd blod per minut. Detta medför att blodtrycket sjunker samt att antalet attacker av kärlkramp i hjärtat (angina) minskar.
Vad används Inderal mot?
Inderal används:
-
vid behandling av förhöjt blodtryck
-
för att motverka smärta i bröstet (angina pectoris)
-
för att ge regelbunden hjärtverksamhet
-
för att skydda hjärtat efter en hjärtattack
-
vid vissa sköldkörtelåkommor
-
vid tremor (darrning)
-
för att förebygga migrän
-
vid feokromocytom (tumör i binjurarna)
Men hur känns det för mig då? Ja, alltså jag tycker att det är svårt att sätta ord på mina känslor för just nu vet jag inte längre om jag mår dåligt eller om det är så här som är det "normala". Jag förstår ju att mina humörsvängningar är onormala men resten då? Är jag verkligen trött eller är det en "normal" trötthet jag känner. Varför fryser jag som en tok istället för att känna mig varm och svettig, det är ju så man "ska" känna sig när man har Hypertyreos, enligt läkaren jag har på Medicinmottagningen. Nu har jag dessutom ont i halsen, men det har inget men min sjukdom att göra sa läkaren idag när jag berättade om det. Jag har alltså inte ont i halsen som en förkylningssmärta, utan mer som en blåmärkssmärta inne på typ strupen ca tre fingrar upp från halsgropen. Min läkare på medicinmottagningen sa att det inte var hans "bord" utan jag fick kontakta allmänläkaren med den åkomman.
Jag har gått med i en grupp på FB där andra med Giftstruma pratar och stöttar varandra. Det känns bra att ha folk med erfarenhet som man kan vända sig till när man har frågor och funderingar. Toppen!
Nä nu ska jag bädda ner mig i soffan under en filt och äta en glass.
Ikväll tar jag min första Inderal.
//Tania
Specialisten talar
Kategori: Hypertyreos
Ove Törring är docent och överläkare, specialiserad inom endokrinologi och internmedicin och en av Sveriges främsta experter på sköldkörtelsjukdomar.
Varför drabbas man av sköldkörtelsjukdomar?
– Det är ärftligt, det finns alltså en genetisk disposition – som för alla autoimmuna sjukdomar. När det gäller hypertyreos, alltså där sköldkörteln producerar för mycket ämnesomsättningshormon, har man sett att sjukdomen ofta utlöses efter en traumatisk situation som efter en anhörigs död, en chock, övermäktig arbetssituation, skilsmässa eller annan stress.
– Det är ärftligt, det finns alltså en genetisk disposition – som för alla autoimmuna sjukdomar. När det gäller hypertyreos, alltså där sköldkörteln producerar för mycket ämnesomsättningshormon, har man sett att sjukdomen ofta utlöses efter en traumatisk situation som efter en anhörigs död, en chock, övermäktig arbetssituation, skilsmässa eller annan stress.
http://www.tara.se/artiklar/Kropp--Sjal/Skoldkorteln-styr-ditt-liv------------------/
Uteblivet samtal
Kategori: Hypertyreos
Igår ringde jag till medicinmottagningen för att be om hjälp med mina sömnsvårigheter. Jag har under en tid nu vaknat runt kl 03:00 med hjärtklappning och så har det pågått flera gånger i timmen tills det är dags att gå upp.
Jag ringde och fick en telefontid bokad till idag kl 16:00, så jag satt kvar på jobbet så jag inte skulle missa samtalet. Jag väntade.... och väntade.... och väntade...
Inget läkare ringde.
Har man bokat en tid är det väl meningen att man ska hålla den? Eller är det ok att strunta i sina patienter? Jag tycker inte att det är ok. Jag tycker att det är jobbigt att prata med folk jag inte känner på telefonen och att sitta och vänta på ett sådant samtal var otroligt påfrestande och jag satt på helspänn tills jag gav upp och åkte hem.
Jag gick inte ens på toaletten för att jag var rädd att jag skulle missa mitt inbokade samtal.
Så i morgon måste jag ringa igen... undrar om jag får hjälp då...
//Tania
Det blir operation!
Kategori: Allmänt
Ja, ni kommer ihåg att jag sökte läkare för att jag besväras av mina åderbråck som jag haft i ca 10 år nu. Idag var jag på Venösmottagningen på Kärlkliniken här på Västerås lasarett. Jag kom dit strax innan kl 8, då jag hade en bokad tid. Enligt lappen jag fick hem i brevlådan så fick man räkna med väntetider på två timmar, då de vill att man klarar av alla undersökningar och bedömningar på ett och samma besök.
Jag hade räknat med två timmar och förvarnat på jobbet att det kunde ta tid.
Jag hann sitta i två minuter innan de ropade upp mig. Först fick jag gå in i ett rum där en sköterska undersökte mig med ultraljud. Hon skulle "kartlägga" mina vener och se om det fanns någon direkt anledning till mina åderbråck. En mycket trevlig sköterska som gärna svarade på mina frågor. Det kändes mycket bättre den här gången än första gången jag undersöktes med ultraljud (för ca 10 år sen). Då var det ett snabbt besök och sen nej, ingen operation, tack och hej. Den här gången tog det mycket längre tid, hon var väldigt noggrann och det kändes ordentligt bra.
Efter ultraljudet fick jag flytta till ett annat undersökningsrum där en annan sköterska kollade blodtrycket som var 120/80, tiptop med andra ord.
Doktor Stig kom in i rummet efter en väntan på ca 5 minuter bara. Han tittade lite snabbt på mina ben och berättade att ultraljudet visade att jag har en "åderbråcks-sjuka".
För er som inte vet vad åderbråck är eller hur de "uppstår", får ni en förklaring här:
Vener kallas de ådror eller blodkärl som leder det syrefattiga blodet tillbaka till hjärtat. De är tunna och sladdriga och är därför beroende av de omgivande vävnaderna för sin stadga. Benens vener har klaffar som gör att blodet inte rinner nedåt på sin väg tillbaka till hjärtat. Så länge klaffarna fungerar kan blodet flyta åt rätt håll. När vi rör oss leder även musklernas sammandragningar till att blodet pressas uppåt.
Men om klaffarna är försvagade eller venernas väggar för slappa samlas mer blod där och trycket i venerna blir för högt. Då utvidgar sig venerna och slingrar sig – man får åderbråck. Ytliga åderbråck syns som blå, knöliga upphöjningar på benet." - Läs mer här
I alla fall så säger Dr Stig att jag får mina ben åtgärdade "om jag vill", dvs jag fick operationen godkänd!
Hurra!!
Sen började han prata om mitt efternamn och berättade att han skulle åka till Rom på semester. En otroligt trevlig läkare helt enkelt. Jag gick därifrån nöjd och glad.
Så hela besöket tog endast 40 minuter, och då får man räkna med att vi satt och pratade om Italien i ca 10 minuter :)
Jag kommer att få släta (nåja, mindre bubbliga) ben till sommaren 2014!!!
Kram Tania
Hypertyreos - Giftstruma
Kategori: Hypertyreos
Jag har en klump i halsen... det känns ungefär så där som det känns när man har gråtit alldeles för mycket.
Min klump är inte gråt, utan en del av min kropp som inte fungerar som den ska.
Jag börjar från början...
För ca ett halvår sen bokade jag ett läkarbesök för att undersöka mina åderbråck som misspryder mina ben. Det läkarbesöket blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag kom dit och min underbara läkare tittade på mina ben och remitterade mig till Venös på lasarettet, men innan hon skickade hem mig så ville hon ta några blodprover.
Ja visst, tänkte jag. Varför inte?!
En vecka senare ringer min läkare upp mig och förklarar att proverna inte såg bra ut och att hon skulle vilja att jag tog om proverna så snart som möjligt. Jag tog om proverna två dagar senare.
Återigen ringer min läkare upp mig och ber mig komma på ytterligare ett besök hos henne, redan dagen därpå.
Det visade sig att jag hade lågt B-12 och folsyra-värde och dessutom hade jag tecken på "fel" i sköldkörteln. Nu så här i efterhand ångrar jag att jag inte frågade mer, men det är ju lätt att vara efterklok. Just då satt jag bara och lyssnade och det gick in i ena örat och ut genom andra. Jag kommer ihåg att hon sa att mina prover visade både under- och överfunktion i sköldkörteln, vilket var konstigt. Hon skickade en remiss till Medicinmottagningen på lasarettet.
Jag behövde inte vänta länge innan jag fick en kallelse på posten. Även här skulle jag ta prover innan läkarbesöket så jag åkte upp dagen därpå och tappade fem rör blod. Läkarbesöket på Medicinmottagningen var inbokat en vecka senare.
Igår, tisdag 24/9, träffade jag en läkare på lasarettet som berättade att mina prover tyder på Hypertyreos, en sjukdom som tidigare kallades giftstruma. Även under detta besök gick informationen rakt igenom mig, men det jag kommer ihåg var att han sa att mina värden var låga. Alltså precis i början av sjukdomsförloppet. Han sa att det går att behandla men eftersom mina värden var som de var så ville han inte börja medicinera, utan hålla mig under uppsikt och ta nya blodprover regelbundet. Om jag blev sämre och om jag tyckte att symtomen besvärade mig mer så skulle jag höra av mig tidigare, annars blev jag kallad igen om tre månader.
Tack och hej, här får du en broschyr!
Just Hypertyreos har jag inte läst något om alls, utan mest koncentrerad mig på Hypotyreos eftersom det är det mamma har (underfunktion i sköldkörteln). Problem med sköldkörteln är ärftligt och det är tydligen åderbråck också, och grattis till mig, jag fick båda!
Så, hur känner jag mig då?
Jag så här i efterhand så känns det lite som en bekräftelse på att jag inte håller på att bli psykiskt sjuk, utan att jag "bara" har en disfunktionell sköldkörtel som spökar med resten av kroppen.
Jag har haft tur som har en läkare som tog dessa blodprover, eftersom det är en svår sjukdom att upptäcka. Många går i flera år och mår dåligt. Läkare som inte hittar felet och istället sätter diagnosen "gått in i väggen". Sjukdomen kan ge en hel del olika symptom över en lång period, lite här och lite där. Och nu när jag läst på om Hypertyreos och även läst om andra som har diagnosen, känns det igen så väl. Många av symtomen har jag även sökt läkare för, men då fått höra att "det är normalt med hjärtklappning och skakningar" jag har fått höra att mina minnessvårigheter är stress och att jag ska röra på mig så jag inte är så trött jämt. Visst absolut, det finns många som mår dåligt och kan göra nåt åt saken, men det finns även de som mår dåligt för att det är något i kroppen som inte står rätt till.
Nu har jag tur som inte mått så dåligt som andra som fått sin diagnos i ett sent skede. Jag kommer att få hjälp i tid, för nu är det "upptäckt".
Men i alla fall så känns det som en bekräftelse. Jag har förändrats och jag känner inte igen mig själv, och det finns en anledning. Jag är inte dum i huvudet, jag är bara lite sjuk.
Mina symptom under det senaste året:
-Trötthet
-Rastlöshet samtidigt som jag inte orkar göra nåt
-Yrsel
-Rastlöshet samtidigt som jag inte orkar göra nåt
-Yrsel
-Illamående
-Överkänslig, lätt till gråt och ledsamhet
-Hjärtklappning
-Stickningar i händer
-Nervositet, oro, ilska
-Dåligt minne
-Koncentrationssvårigheter
-Överkänslig, lätt till gråt och ledsamhet
-Hjärtklappning
-Stickningar i händer
-Nervositet, oro, ilska
-Dåligt minne
-Koncentrationssvårigheter
Det jag mest känt av är att jag varit så hemsk i humöret. Jag gråter var och varannan dag och exploderar av ilska från noll till hundra. Jag har inte känt mig hemma i mig själv på länge. Mest har känslan att jag gjort nåt "fel", påverkat mig negativt. Det händer varje dag att bara någon säger mitt namn med "fel" ton eller så, så rusar hjärtat och jag blir alldeles darrig. Jag är konstant orolig för att ha gjort nåt fel och jag har svårt att koncentrera mig på en sak en längre tid. Jag pratar konstigt och tappar ofta ord och/eller mening i det jag säger. Jag blir irriterad själv för jag märker hur knasig jag låter när jag pratar. Det är som att jag inte har kontroll över tungan och ibland kan det komma ut helt andra ord än vad jag tänkt säga. Det går väl an här hemma, familjen får sig ett gott skratt ibland, men ute bland folk känner jag mig "pucko" helt enkelt.
Jag skulle behöva en skylt på bröstet - "Jag är inte koko, jag har..." Så kanske inte folk skulle kolla snett på en.
Nu finns det säkert någon som sitter och tänker, big deal det går ju att bota. Ja, absolut, det går visst att bota och det ska inte ta mer än kanske två år eller så. Men för mig är det inte "bara" att jag har överproduktion av hormon i sköldkörteln, det är alla dessa symtom som kommer med sjukdomen. Jag har gått och trott att jag håller på att tappa fattningen helt.
Det kanske inte är många som märkt nåt, men det är ju inte direkt så att jag drar ner på stan och träffar folk med hjärtat som rusar och med tårar i ögonen. Nä, man gömmer sig och vill inte träffa folk alls.
Så alla ni som bjudit med mig på saker som jag avböjt... jag VILL verkligen men jag orkar verkligen inte.
Jag hoppas att jag kan få hjälp på ett eller annat vis, så jag så småningom hittar tillbaka till mig själv.
Kram Tania
Hamburgerkakor aka Whoopie pies
Kategori: Tårtor och andra bakverk
Igår hade jag det lite tråkigt och trots att jag inte äter godsaker nu så kände jag att jag ville baka lite. Testade att göra whoopie pies för första gången och det var så enkelt att vem som helst kan göra dem. Det går verkligen inte att misslyckas med dem, om man inte glömmer dem i ugnen förstås.
Goda blir de också. Fick toppbetyg av alla 11 som smakade dem igår.
Jag gjorde mina hamburgerkakor (som Charlie kallade dem) med choklad och vaniljsmak. Den mjuka kakan fick chokladsmak och smeten i mitten blev min smörkräm med vanilj.
Tina tyckte att den smakade sandwich-glass och det hade hon rätt i.
Och trots att jag INTE ska äta sötsaker så kan jag inte bjud andra utan att ha smakat själv först. För mitt motto är ju att en bra kock/konditor smakar alltid under hela processen.
Jag menar, hur kan man bjuda på nåt man inte vet hur det smakar. Man måste ju kunna stå för det man bjuder på.
Det brukar inte vara några problem men med nya recept måste man ju veta hur resultatet blir. Sen har man ju självklart olika höga ribbor på vad som är bra och inte. Min ribba är mycket hög och jag är aldrig 100% nöjd med det jag gör för jag kan alltid bli bättre.
Nu behöver man kanske inte bli avskräckt för att bjuda mig på fika eller mat ;) Min ribba är min. Jag är kritisk när det kommer till mina alster och särskilt när det är andra jag bakar/lagar mat åt. Jag vill alltid vara bäst och hittills har jag lyckats med det jag sätter mig in i.
Klart jag jämför mig med andra och det sporrar mig att bli ännu bättre. Det finns jätteduktiga hemmabagare och kockar ute i landet som jag gärna tar inspiration från och som får mig att vilja lite mer.
Tårtorna har blivit färre... anledningen till det är att det är för krångligt att beställa hem allt jag behöver för att göra en designtårta. Det tar för lång tid och är för omständigt. Det är för dyrt och folk vill inte betala för arbetet. Eller rättare sagt... de vill säkert betala för arbetet men lägger man sen på råvarukostnaden så blir det för mycket pengar för en tårta. Enkla (för mig) tårtor, såna som inte kräver beställning på nätet, de kan jag fortfarande göra för de tar inte så lång tid att göra och är inte superdyra. Sen beror det också på vem det är som beställer. Är det en vän gör jag gärna tårtor men är det okända som kontaktar mig och sen inte vill betala kostnaden... då får de gå till en konditor och se om de kan få det billigare där.
Bakverk som kakor, bullar, muffins och pajer kräver inte nån större tid i dekoration och sköter sig själv i princip. Det går fort och blir gott.
Nästa vecka blir det till att bjuda jobbet på hamburgerkakor. Vem vet... de kanske inte vill släppa mig om jag mutar dem med godsaker under hela sommaren.
Nu ska jag sticka iväg till Maxi en snabb sväng för att inhandla frukost till Charlie och ingredienser till Maries födelsedagstårta.
Tjing!!!
//Take9
Recept på matig kräftsoppa
Kategori: Allmänt
Kräftsoppa
4 personer
2 msk margarin
2-3 finrivna morötter
2 msk vetemjöl
8 dl vatten
2 fiskbuljongtärningar
svartpeppar
400 g kräftost (osten ger mycket sälta, så byt ut lite av osten mot mer creme fraiche om du vill ha en mindre salt soppa)
2 dl creme fraiche
1 burk kräftrumpor i lag
dill
Gör så här:
Fräs de rivna morötterna i smör och strö över vetemjöl.
Späd med vatten och tillsätt buljongtärningar och svartpeppar.
Låt soppan puttra i cirka tio minuter och rör om med jämna mellanrum.
Tillsätt mjukosten, creme fraiche, dill och låt småkoka ytterligare fem till sex minuter.
Häll i kräftrumporna och smaka av.
Såpbubblorna flyger i luften...
Kategori: Allmänt
Killarna är ute och busar i trädgården. De har hunnit med att spela fotboll och kasta frisbee innan middagen. Nu är de ute och blåser såpbubblor.
Det är så skönt när det är ljust länge när de kommer hem så sent från dagis/fritids.
Vi var på bio igår igen. Hela familjen, så klart. Charlies första 3D-film i stooooora plusstolarna med extra benutrymma (som om han behövde det). Det var väldigt tomt i salongen och vi hade inte några andra runt omkring oss, vilket var jätteskönt. Charlie har varit så duktig båda gångerna han varit på bio. En gång behövde han gå på toa första filmen annars satt han på sin plats och tittade på hela filmen. Kul att kunna ta med honom också när vi gör saker tillsammans. Han har blivit så stor.
När jag kom hem idag hade Micke varit så duktig och åkt till återbruket flera vändor. I kväll ska han sätta upp stora studsmattan åt grabbarna. Min man är bra han.
Ja, vad har hänt på jobbet då!?
Idag har det varit massor i postmottagningen (dvs avvikande leverantörsfakturor) ca 1500st var det i morse... innan jag gick hem idag var det ungefär 950st kvar. Det är väl så där att sitta hela dagen med bara en och samma arbetsuppgift men om man inte gör det så minskar det inte. Pausade lite och tog fysiska posten också tillsammans med jobb-Micke. Och med fysiska posten menar jag riktig post, inte e-post.
Jag och Sara tog vår dagliga lunchpromenad.
Jag är så trött på kvällarna när jag kommer hem, men snart får jag nog min energi tillbaka.
Nu är Micke på väg ut på en springtur och jag ska sanera smutsigt barn. Sen jäklar blir det mys i soffan under gosiga filten. Det tar väl tre sekunder sen slocknar jag.
Tjing!!
//Take9
Äh jag vet inte....
Kategori: Allmänt
Jag vet inte hur jag känner mig just nu. Jag är lite irriterad och så är jag lite uttråkad. Jag är mycket ledsen för vissa saker och så är jag lite besviken också för andra saker. För att göra saken värre vet jag inte om jag valt rätt utbildning. Efter en vecka på LIA känns det som att jag kanske inte alls passar för jobbet som ekonom.
Visserligen har jag inte gjort någonting på LIAn som jag lärt mig i skolan.... jag har mest suttit och lekt detektiv för att hitta rätt mottagare för vilsna fakturor samt utbetalningar av reparationsfond. Det måste jag ju säga att vem som helst kan göra. Det behöver man absolut ingen utbildning för att göra.
Jag har fått pilla lite med posten också...
Jag vet att det bara gått en vecka och att jag tyckte att det var jätteroligt i början... men om jag inte får göra nåt annat än det här så känns ju tolv veckor helt bortkastat. Jag vill ju få användning av det jag lärt mig i skolan :(
Nä, om det fortsätter så här i flera flera veckor kommer jag att bli en riktigt grå kontorsdammråtta.
Tur att Sara är på "samma" ställe... annars hade jag väl brutit ihop.
Igår var jag på stan med Marie. Det var meningen att jag skulle köpa nytt smink men jag var dum nog att prova kläder innan jag kollade smink... och det förstörde allt. All min lust och glädje försvann i provhytten. Men nu är det slut. Botten är nådd och jag sitter fast i en seg sörja. Det ska ändras.
På söndag ska jag spendera pengar och på måndag börjar jag min tunga resa mot mitt nya liv. Den här gången ger jag mig inte förrän jag nått mitt mål och målet ska vara nått innan jag börjar skolan igen.
Vi får se om jag delar med mig av min resa här i bloggen... det finns för många hatare för det och det minsta jag behöver är negativ energi och dumma nedtryckande kommentarer. De som förstår mig kommer att få vara med. De som jag vet kan stötta mig och ge mig pepp när jag behöver det.
Jag är såååå taggad. Det här ska gå vägen. Den här gången ska det gå.
På fredag ska jag på AW med mina underbara klasskamrater. Hittills är vi bara fem stycken men jag hoppas att det dyker upp fler. Micke kör mig på morgonen så jag kan ta nåt att dricka :)
Det är väl det jag ser fram emot den här veckan.
Nä, nu måste jag värma upp min stela kontorsnacke. Fort det gick att få ont.
Hej och hå!
//Take9
Hjälp... hur ska man klä sig?
Kategori: Allmänt
Åh, nu har jag världens ångest!!!
I morgon börjar jag min första LIA och jag vet inte hur jag ska se ut....
Vad ska jag ha på mig... hur ska jag sminka mig... hur ska jag ha håret... kan jag ha mina basketkängor eller måste jag dra på mig mina obekväma vårstövlar med värsta klacken???
ÅNGEST!!!!
Jag vill inte vara för överklädd. Jag vill heller inte vara för sunkig.
Tänk om jag tycker att jag ser proper ut och så ser de snett på mig och tycker att jag ser för jäklig ut!
Tänk om jag sminkar mig och de tycker att jag spacklat mig???
Jag vill bara smälta in och inte synas. Inte väcka uppmärksamhet alls.
Jag vill inte vara PRAKTIKANTEN som inte kan någonting och som virrar omkring helt vilsen på kontoret.
AAAAHHHHHH!!!!!!
Jag trivs inte med mig själv... jag trivs inte i mina kläder... har fula skor... en ful väska...
Jag är ohipp och osäker.
Om jag ändå bara hade en outfit som jag kände mig lite bekväm i. Men nä, allt sitter åt skogen fel på mig hemska kropp.
Tänk om jag kunde dra tillbaka tiden på kroppen ca 15 år då jag var nöjd.
Vad ska jag ta med mig för mat i lådan??
Jag har sån ångest inför LIAn :(
Hela dagen har jag gått och känt som att jag faller. Obehag i magen.
Jag vet att det går över när jag väl vet var jag ska och vilka jag ska vara med... men just nu så här innan är det skit. Det är väl mitt kontrollbehov som spökar.
Det kommer att gå bra, det kommer att gå bra, det kommer att gå bra....
//Take9
