Många fler tårar blev det
Kategori: Allmänt
Ja i går, 21.15 var det dags för Morris att flytta hemifrån. Anna och hennes man kom och skulle hämta honom. De var precis sådana människor som jag hoppats på. Djurmänniskor i själen.
De var så snälla och rara mot Melle som grät hela tiden de var här. De stannade kvar i säkert 30 minuter och pratade för att Melle skulle få säga hejdå ordentligt. De lovade att maila när de kom fram för att berätta hur resan gick. Sen sa de även att vi gärna fick komma och hälsa på Morris någon gång. Det tog bara en timme i bil från dem. Tror inte att det kommer att hända men det var mycket snällt att de erbjöd det. De kommer att skicka bilder och vi kommer att hålla kontakten. Melle var ju så klart fortfarande ledsen men han förstår ju att det är för Morris bästa.
Morris kommer även att få en lillebror om ett par veckor då de hade bokat en kattunge också. Det är ju helt perfekt. De bor precis vid en älv, långt ifrån stora vägar och ingen stor skog i närheten. Helt perfekt med andra ord.
Morris reaktion var att gå raka vägen in i korgen när de kom innanför dörren. Det var som att han visste att det vad dags. Han busade lite med nya husse :) visade lite vilken lustigkurre han är. De var jätteförtjusta i honom och jag är så glad att de hittade vår annons.
Jag kunde inte heller hålla tillbaka tårarna så jag och Melle stod och snörvlade ikapp.
Men men... jag skäms inte för att visa hur mycket jag älskade lille skrotnissen. De förstod att vi inte VILLE göra oss av med honom. Utan det var helt och hållet för hans skull. Jag tycker att det är viktigt att visa hur mycket han betyder för oss. Det kan nog förstärka deras vilja att ta extra bra hand om honom.
Slanten vi fick för Morris gav jag till Melle. Inte för att det täpper till hålet som Morris lämnat bakom sig men ett litet plåster på såret tänkte jag mest.
Det kommer fortfarande tårar då jag fortfarande gör saker som jag behövde göra när vi hade Morris... som att hänga upp mina hårsnoddar till exempel. Det var hans favvosar. Han hittade mina snoddar var jag än gömt dem. Idag när vi kom hem från badet gick Charlie in och stängde dörren snabbt så inte Morris skulle smita... sen gick han omkring och ropade på honom. Det är ju inte lätt för en snart treåring att hans kissekatt har flyttat.
Han kommer inte springandes varenda gång man sätter sig på toa. Inget sällskap i duschen... Morris älskade vatten.
Snyft och snörvel.
Jag ska inte skriva mer om Morris nu... det här avslutar kapitlet om den otroligt vackra och personliga katten.
//Take9
