TakeNine

...som ser ut som djur.

Jag satt och pratade med Basse om att åka och fiska med barnen och kom då in på att jag aldrig skulle kunna åka och fiska själv med Melle. Jag kan ju inte röra djur som antingen är döda eller döende. Ända sen min undulat Mozart dog i mina händer klarar jag inte av döende/döda djur.

Jag var ute med pappa i skogen för att leta efter Nisse (hund) en gång och skulle öppna en bom. Jag hoppade ut och trampade nästan på en död näbbmus. Fy fasen. Det kryper i hela mig. Även om den var död som en sten och liten så äcklar det mig massor. Jag tycker att det är jätteobehagligt.

Gizmo har ju kommit in med ett och annat i hans liv och det är med nöd och näppe som jag vågat slänga ut liken. Det första jag gör när jag ser att han kommer in med nåt i käften är att gömma mig på toan, alternativt hoppa upp i soffan så långt upp jag kan komma.

Jag kommer ihåg en gång när vi bodde i lghtn. Jag sitter i soffan med balkongdörren öppen. Katten kommer in med en fågel som skriker så det skär i hela min kropp. Jag flyger in i badrummet och LÅSER dörren. Som om fågeln skulle få för sig att öppna dörren och komma efter mig. Jag satt där inne i säkert en halvtimme innan jag vågade låsa upp dörren och sträcka mig ut efter telefonen. Jag ringer Micke som är på jobbet. Vad kan han göra liksom!?!?...

Hans råd var att jag skulle ringa på hos grannen.

Det var ju så klart för pinsamt för att göra så jag går in i köket och hämtar en glasslåda som jag med nöd och näppe klarar av att slänga över fågeln som ligger i vardagsrummet. Nu såg jag den i alla fall inte men jag visste ju att den låg där så det obehagliga var ju inte över.

Uäk, bara tanken på händelsen får mig att rysa.

Jag fick ut eländet i alla fall. Men känner mig så jäkla äcklig varenda gång jag blivit tvingad till att ta hand om nåt dött. För det mesta är det Micke som fått ta det.

Nä, hellre en mosad oigenkännbar varelse än ett lik med alla lemmar intakt.

//Take9