TakeNine

Den frågan fick jag idag av min syster.

Tja... svaret är väl helt enkelt att jag inte haft nåt skoj i skallen som jag velat dela med mig av. Det har blivit mycket gnäll och irritation, men det måste ju också komma ut ibland. Skriver man bara happy joy joy-bloggar känns det falskt. Tycker jag. Mitt liv är inte happy joy joy till 100% och just nu är jag inne i en skitperiod i mitt liv.

Man måste faktiskt kunna läsa om andras gräsliga humör och jobbiga familjer också ibland. För jag tror att alla känner så ibland. Då kan det vara skönt att läsa att fler har det så och att det inte är onormalt att önska sig själv till Ankeborg då och då.

Min syster tyckte att det var kul att läsa om mina minnen så visst kan jag väl skrapa fram ett par sådana åt henne och er andra som tycker sånt är skoj.

Året var 1995 om jag inte minns helt fel.

Nyårsafton

Vi satt hemma hos mig i vardagsrummet och gjorde häxblandningar på ett och annat vi hittade i barskåpet som aldrig användes. Nej, jag hällde inte på med vatten.

Jag som alltid är för rädd för att tappa kontrollen drack så det såg mer ut än vad det var.

Vi gick ut på Bäckby.

På Dragverksgatan träffar vi på ett par killar som är på väg på fest.

Som vanligt känner jag NEJ NEJ NEJ!!! ... men håller tyst.

Vi följer med dem till festen.

Tjejerna festar och har kul... det gör inte jag. Jag litar inte på situationen eller människorna som vi inte känner.

Det går så långt att en av tjejerna blir indragen i ett rum...

För att jag ska få någon slags reaktion och försöka få bort tjejerna därifrån, fejkar jag en fyllekollaps ute i trädgården.

Manipulation?

Ja visst, det funkade ju.

En av tjejerna stannade hos mig medan de andra sprang in och slet ut tjejen i rummet.

Är jag fjantig, feg, dålig kompis, fejkare?

Ja kanske, men vi kom därifrån innan nåt hade hänt.

Vissa situationer, platser, människor bör man undvika men det gjorde vi inte då. Visst, killarna hade säkert varit jättetrevliga, men det kan man inte veta.

Ett tidigare minne...

Året okänt.

Min storasyster har en kompis V som var en stor idol. Jag tyckte hon var sååå fin i sitt långa, raka, blonda hår. Så var hon så snäll.

Jag kan väl ha varit kanske 6-7 år om inte mindre till och med när jag fick följa med till V och leka med Barbie.

LYCKA!

Nu är V min granne och hon är fortfarande lika cool :-)

ett litet minne...

Jag har klippt håret på min storasysters älsklingsbarbie för att jag tyckte att den var för ful. Hon fick en snygg page så jag var inte sååå elak i alla fall.

Jag lovar att jag ska försöka få fram lite roligare saker att läsa om.

Nu MÅSTE jag göra en varm macka till mitt lilla monster.

//Take9