TakeNine

Trots att bilen är paj och kommer att kosta en massa pengar som vi inte har så har dagen varit skön.

Solen sken och det var riktigt varmt på altanen.

Jag får uppdatera mer i morrn för nu ska jag ta bort en sticka ur en sovande sons fot.

//Take9

Allt är Magnus Betnérs fel!!!!

Om inte han varit suddig så hade jag inte behövt göra en synundersökning.

Jag har inte råd med glasögon.

//Take9

Vi må varit tillsammans i 13 år men ta mig tusan, jag älskar Micke mer för varje dag som går.

Idag överträffade han sig själv och lyckades med konststycket att överraska mig inte bara en gång, utan TVÅ!!!

Morsdag blev en succé hemma i familjen Bologninis stuga.

Först i morse fick jag ju en japansk blodlönn och det kröp i mina gröna fingrar, så ut på framsidan och plantera. Sen hemma hos svärmor kom Melle skuttandes med ett jättefint egengjort morsdagskort och en hjärteask Lindt choklad. Underbara unge!

Väl hemma packade vi in alla saker från bilen och jag och Charlie gick före till huset.

Till min stora förvånad kom Melle dragandes med en sån solstol som jag önskat mig!!!!!

Jag, som var så lycklig över den underbara dagen, gick överstyr i lycklighet (om man får uttrycka sig så).

Det var en så fin röd solstol.

Jag är så lyckligt lottad som har en sån underbar man. Han vet äntligen hur man överraskar mig ;) och det, mina vänner, är inte många som kan.

Tyvärr blir jag väldigt sällan överraskad.

Jag är lycklig ända in i själen.

Tack älsklingar!!

//Take9 aka mamma

Ja, idag är det mors dag.

Jag har bara ett barn hemma nu men blev firad av Micke och Charlie i alla fall. Jag fick en jättefin och önskad japansk blodlönn som redan sitter i jord på framsidan.

Sen ska vi åka till Nisses som jag också önskade.

I samma veva blir det en sväng till Bauhaus för att köpa lister till Melles rum. Golvet ligger äntligen. Sen en sväng till Plantagen för att köpa blommor till våra mammor.

Får bli en lunch på McD.

Hem till svärmor, fira henne, hämta Melle, hem till mamma, fira henne, hem och förhoppningsvis grilla kvällsmat.

Dagen är späckad.

Grattis alla mammor på er dag!

//Take9

Ja, idag har jag gjort en jäkla massa och tiden har bara runnit, som sand, ur mina händer.

Det enda jag ångrar var att jag inte hann med att vara barnvakt åt världens sötaste Antonia. Ett par timmar xtra hade jag behövt idag.

Golvet i Melles rum börjar arta sig i alla fall. Det började med bråk som vanligt när jag och Micke ska hantverka tillsammans... men slutar alltid i perfektion. Almost ;-)

Vi hann inte med sista raden bara, för klockan blev för mycket för sågen. Men det hinner bli klart i morrn innan Melle kommer hem. Han sover hos farmor och Peter i natt. Stackarn orkar väl inte med lillebror. Jag förstår honom. Charlie är a big pain in the ass nu för tiden. Skönt att Melle har ställen han kan fly till.

I morrn är det MIN dag (mors dag) så Micke frågade mig vad jag ville göra. Oooh, en farlig fråga...  :)

Jag önskade att få åka till Nisses, av alla ställen. Men syrran sa att de hade jättefina skyltar där och jag vill ju fortfarande fixa altanen så det vill jag kolla in.

Sen ska jag till plantagen för att inhandla en blomma till min mamma.

Men det är morgondagen det.

Nu sitter vi nyduschade i soffan och myser framför dåliga dåliga schlagerlåtar. Jag är för trött i kroppen för att byta kanal.

Herreguuuud.... fjärilar!!!

//Take9

Ja, jag borde byta nick. Vimsan passar bättre idag.

Vaknade i morse kl 6 när Charlie gick ner för trappen. Micke gick och hämtade honom och jag gick inte i Charlies rum och satte på tvn. Bäddade ner honom igen och gick och la mig.

Vaknade till och från eftersom barnen är inte direkt tysta av sig.

Fick ett mess av P som ville åka till Åsby. Jag gick upp och åkte iväg.

Glömde att vi skulle ha lagt golv hela dagen.

Åkte först till Maxi för att lämna pappas mobil. Han var där och handlade.

Sen till Hallsta.

Hittade en jättefin skylt på Åsby som jag ville ha men köpte den aldrig... ångrar mig nu.

Tillbaka till Västerås och då kommer jag på att jag missat att hämta sågen hos pappa.

Stressade in på Jula för att köpa luftbäddar till den 12:e.

Stressade hem för att hämta Melle.

Kalasdags.

Från kalas till såghämtning.

Ut på landet via Hallstavägen för att slippa stå i kö vid Erikslund.

Hämta sågen.

Hem, laga mat, ta bort listerna från Melles rum.

Om fem minuter ska jag hämta Melle igen.

Sen ska vi äta. Melle ska köras till farmor och SEN ska golvet läggas.

Glömde bort att jag skulle sitta barnvakt med syster T, men det ordnade sig i alla fall.

Golvet måste läggas.

Ingen rast ingen ro!

//Take9

Weee... kl 19.00 sitter jag i konserthuset och tittar på Betnér.

Jag gillar honom.

//Take9

Ja, min kära vän Martina gav mig en bitch slap och ryckte upp mig ur sumpträsket.

Nääää, inte riktigt så är det ju, men hon är väldigt klok min vän.

Det enda sättet att bryta den negativa cirkeln är inte att gräva ner sig ännu mer utan ge sig fan på att ta sig ur eländet. Den enda som kan göra det är jag själv.

Såååå mina kära vänner.

Idag har jag bjudits ut på fin middag. Micke skype:ade mig och frågade om jag ville luncha på stan. Och i det sinnestillståndet jag är i nu så började jag så klart böla. Känsliga jag. Jag tyckte inte att jag förtjänade en sån fin gest från Micke, eftersom jag varit en inte alltför trevlig fru den senaste veckan. Jag är så dum och han är snäll.

Älskade Micke.

Jag åt en så god lunch. Lammfilé med rosmarinsås och tjocka strips till.

Jag satt och tänkte på hur man skulle kunna beskriva den underbara smaksensationen och det bästa jag kunde komma på var:

...hemma på via canaletto 10, Sarzana, Italien. Sen varm sommarkväll, pappa står och lagar mat. Jag är liten igen. Får springa ner i trädgården till stora rosmarinbusken och plocka några kvistar till köttet. Vi äter med den gamla tvn på i bakgrunden. Det är glamour på burken... dubbat till italienska. Vi dricker ésta thé till maten... tuggar på lite seg foccacia som blev kvar sen frukosten.

Det är smak det...

Får äta pappas goda mat.

Va fan... nu bölar jag igen.

Dags att återgå till nuet och torka tårarna.

Efter den underbara lunchen sprang vi in på H&M och inhandlade presenter till svärmors peter som fyller idag.

Hämtade barn.

Kom hem och började måla.

Entrén fick bli svart igen och inte grådassig som plankorna varit tills nu. Även soprumsdörren fick sig en uppfräschning.

Åkte till Bauhaus och köpte spackel och en jättefin tomatplanta som jag ska plantera om i morrn i en fin kruka. Den passar bra bredvid grillen. Ska även inhandla några krukor salvia, basilika och rosmarin som också ska planteras fint.

Orkade inte laga mat så 8 cheeseburgare fick följa med hem till familjen +1. Melles kompis V följde med hem idag.

Efter "kvällsmaten" åkte vi och firade Peter.

Hemma strax efter åtta och det betydde snabbdusch och ungarna i säng.

Det var när allt blivit lugnt och tyst som jag bestämde mig för att göra om lite här i bloggen. Jag ville ljusa upp den. Göra den gladare, piggare.

Färg gör en glad!

Så nu är den grön och precis så fin som jag vill ha den.

Nu ska jag ta mina salta kinder och mysa ner i mig i soffan med min man. Han förtjänar lite kramar.

God natt!

//Take9

När ska det ljusna för mig?

Just nu är dag ut och dag in fyllda med irritation över allt och alla. Det bråkas jämt.

All min energi går åt att vara irriterad. Det finns inget kvar till det jag vill göra här hemma. Och det är ytterligare en irritation. Allt går runt i en cirkel.

Det finns ingenting som fyller på min bägare.

//skuggan av Take9

Melle har varit så otroligt osmart och lämnat en stor hink med pärlor UTAN lock på golvet. Självklart har Charlie varit där och tömt HELA hinken. Det ligger pärlor högt och lågt och det resulterade i att Melle inte får gå på skolgårdsfesten.

Det blir att stå på alla fyra och plocka pärlor.

Nu har han samlat ihop en trevlig liten lista på straff den här veckan:

Inget DS på obestämd tid

Inget tv-tittande på hela veckan

Inget wii på resten av veckan

Inget godis på lördag

Ingen skolgårdsfest

Vilka elaka föräldrar vi är va!!!

Stackars barn.

Pyttsan!!

Hur fan ska barn lära sig vad som är rätt och fel om man mjäkar med dem. Ger dem straff som man inte håller. När ungarna vet att det spelar ingen roll vad de får för straff för det gäller ändå inte om ett tag.

Det värsta som finns är barn som tror att de bestämmer.

"Ja men man ska ju bortse från som man inte vill se?!!".... Jo men visst... låt ungarna sparka och slå allt och alla, skrika sig hesa, rita på väggar och golv. Bortse ifrån det så blir det säkert mycket bättre...

"Men... uppmuntra barnen när de gör nåt bra så gör de inga dåliga saker."

Nääää.... vilken drömvärld lever man i då om man tror på den?!

Ungarna suger i sig som svampar av berömmet och tar med sig det när hen går och slår sin bror, syster, mamma, pappa osv osv.

"Jag är ju duktig ju!"

Shit va jag är less.

FAST FORWARD

//Take9

Hammocktaket sitter där det ska.

I morgon börjar mitt andra projekt... målningen. Svart ska det bli. Både högt och lågt.

Jag älskar att måla. Bara jag får vara i fred så går det som på räls. Det är lite terapeutiskt att måla. Det ska bli ordentligt gjort, inget hafsjobb.

Det ska se bra ut. Stilrent men med personlig värme.

Altanen ska bli en plats man vill vara på.

Ny infravärme ska upp också men det måste jag ha hjälp med pga elen. Det ska också göras korrekt så alla försäkringar gäller som de ska.

Ska det göras så ska det göras ordentligt på en gång.

Jag måste flytta en lampa också som sitter helt fel. Ser inte bra ut.

Trallen borde skrubbas och oljas in men det vet jag inte om jag fixar själv. Jag mår så illa av oljan.

Det ska köpas lite blommor, växter, krukor och lyktor som ska smycka altanen.

Jag hoppas att det kan bli så bra som jag har en bild av i mitt huvud.

Bara det inte blir överdrivet och överpackat med en massa saker i ett virr varr och kaos i stilar är jag nöjd. Måste hålla mig till en plan och inte dras med av mitt köpberoende.

Det blir nog bra.

//Take9

Blääää va det är kallt ute. Tur att man har snygga gummistövlar.

Hittade det jag skulle på Nisses och tur var väl det. Annars hade det också lagts på högen av saker som gör mig irriterad.

Jag har ett projekt framför mig... ett sätt att försöka få ut mig all skit som lägger sig som gojs i min happybox.

Det är inget jag tänker basunera ut här i bloggen för om jag sen inte genomför det, behöver jag inte se ut som en quitter. Jag vill inte säga att jag ska göra saker och sen inte göra det. Ord och löften betyder ingenting, det är action som gäller.

Mitt projekt kommer att kräva en jäkla massa kreativitet, vilket jag är född med, men nyttjar allt för sällan. Det kommer att kräva en hel del "tro-på-mig-själv" och en hel del kvävande av "inte-bra-nog".

OM det i slutändan visar sig att jag är stolt och nöjd över det jag åstadkommit, kan det hända att det kommer ut bilder här.

På tal om skapande.

På lördag ska herr och fru Bolognini lägga nytt golv i Melles rum. Vi, tillsammans, lägga golv i ett mycket litet rum, med power tools.

Borde vi meditera innan eller ta happy pills för att klara det?

Herre gud, borde filma.

Jag ska även göra i ordning fram och baksidan. Det ser ofärdigt och helt enkelt skitkass ut.

Nä, rent ska det bli. Blommor överallt. Gärna nymålat.

Fru B får dra på sig målaroverallen och börja pensla helt enkelt.

Tur att Herr B har pengar så han kan försörja mig och mina hobbies.

Jag gillar dig Micke.

SOOOOOOL... jag behöver soool!!!!

//Take9

Alltså vad/var kommer drömmar ifrån??

Jag ska berätta om en dröm jag hade i natt. Kort men intensiv.

Jag har ju varit så insnöad på tatueringar så i natt fick jag min första.

Eftersom jag inte har några pengar så erbjöd sig Mia att tatuera mig. Jag frågade om hon kunde tatuera och om hon visste hur hårt hon skulle trycka för att det skulle ner i det 2:a lagret osv osv.

Ja men visst, det var inga problem.

Motivet skulle vara mina barns namn på handleden.

Mia började tatuera...

Det första hon gjorde var ett decimeterstort E i graffiti. Jag törs inte säga nåt för att inte såra hennes känslor. Det såg ju ut som att hon tyckte att hon gjorde ett jättebra jobb så jag höll tyst.

Sen blev bokstäverna bara större och till slut stod det ERIK på min handled. Med stora feta graffitibokstäver.

Efter några minuter började färgen rinna ut och blekna... Micke tyckte att jag skulle försöka torka bort det med en trasa.

När Mia hade gått hem så testade jag och gnuggade lite försiktigt. Färgen gick bort.

Hela tatueringen försvann.

Tack Mia, för att du i alla fall försökte men i verkligheten så undanber jag dig att erbjuda en ERIK-tatuering :)

//Take9

Min Charlie blir tre år om två månader.

Han kan väldigt mycket. Han pratar, han kan skämta, han är otroligt snabb när han springer, han är jätteduktig på att sparka boll, han är jättestark och riktigt smart. Charlie är väldigt teknisk och hanterar våra iPhones utan problem. Charlie älskar att fota och att filma. Han äter otroligt bra vilket jag är så glad för. Han älskar att gå i affärer. Charlie vill INTE sitta i vagnen för det är för små barn säger han. Tyvärr blir han tvingad ibland när jag har bråttom till dagis, annars går han själv. Charlie har börjat gå på toaletten efter en lång period av vägran.

Han är helt enkelt en bra kille som kan mycket och lär sig hela tiden nya saker.

Just nu är han inne i en riktig treårstrots.

Han lyssnar inte och allt ska göras på hans sätt.

Han gör mig vansinnig och jag exploderar var och varannan sekund. Men sen gör han nåt underbart charmigt som bara Charlie kan. Då smälter jag igen...

Min Charlie är min lilla djävulska ängel.

//Take9

Finns det något mirakelmedel som gör mig tolerant mot barn???

Jag är så ***** less på barn just för tillfället.

Det skriks, vrålas, trotsas, spills, gnälls, stökas till, ryms, tjatas, gråts, skitas ner, sägs emot mm mm.

Min bägare av tolerans är tom tommare tommast.

Jag är så less på barnen till den grad att jag inte ens vill se eller höra dem.

Jag är så less och arg på barnen att det väller upp i tårar för jag känner mig som världens värsta mamma.

//Take9

Jag gick in och tittade på Smartson.se och såg att man kan anmäla sig till att bli testpilot på en Canon EOS 550D.

Just nu fotar jag ju det mesta med min iPhone, men det skulle vara grymt kul och intressant att få testa fota lite proffsigare bilder.

Jag bjöd även in P till mitt team "Hot shots" :-)

//Take9

Inte en sollös dag idag... allt blir grått och trist utan solen.

Alla är inomhus och inga barn i lekparken.

Man kan inte sitta ute på altanen och värma sig i strålarna och lyssna på fågelkvitter.

En dag att sova bort.

//Take9

Dagen började kl 7 när lillskiten ville gå ner och äta pannkaka. Jag är ju så förutseende så det fanns pannkakor klara för micron.

Charlie glodde på tv och käkade frukost och jag satt och skrapade ihop poäng på gratisbio.se.

Melle var bjuden på kalas på Strike idag så vi åkte ner på stan kl 12. Jag mötte upp Petro och vi spatserade lite på stan lite smått förföljda av marscherande orkestrar. Det är ju pingst och stan var smockat med folk överallt. Ovant men ganska mysigt. Om man bortser från orkestern.

Vi käkade sallad på Vivaldi och hämtade upp Melle kvart i två.

Väl hemma fixade jag i ordning en liten altanpicknickmatsäck och korsade lekparken. Syrran, världens sötaste Tonis, och Basse uppskattade en liten sommarfika i värmen. Det blev saft och mina underbara bullar. Jag måste ju säga att jag är världsmästare på bullar nu. Helt självutnämnd.

Micke cyklade iväg med Charlie och köpte godis. Sen kom han också över till andra sidan.

Vi har grillat ikväll. Det blev kycklingfilé, marinerade grillade champinjoner, tzatziki och sallad. Jag är mätt minst sagt.

Nu sitter mina stora grabbar och spelar Super Mario medan Charlie står och hoppar framför tvn.

Jag blir ensam ikväll (bortsett från sovande barn). Det är ju fotboll och Micke ska gå över till Basse och titta.

Nu ska jag jaga fler poäng så jag får shoppa gratis kläder sen

//Take9

Jag kom i kontakt med denna sida genom Beckah och beslöt mig för att testa. Det verkade ju jätteenkelt att samla ihop poäng och få bla presentkort.

Jag måste ju erkänna att jag är snäppet för lat för att sitta och samla poäng så jag registrerade mig och la ner när jag såg att jag inte fick poängen serverade på silverfat.

Men, inget är ju gratis och tur är väl det.

Lägger man inte ner lite tid och lust så får man ju ingenting. Det gäller ju med allt, jobb, kärlek och även poäng på Gratisbio.se

Jag beslöt mig för att prova igen och nu när jag läst lite mer och satt mig in i hur man kan jobba ihop till sina poäng så känns det mycket mer lockande. Det är lite utmanande... som en tävling med mig själv.

Dessutom är det ju ett utmärkt sätt för företag att få upp sina framtida kunders ögon för just deras företag.

Bara genom att gå in på ett företags hemsida kan man belönas med poäng och det gynnar ju både dig som poängsamlare och företaget vars hemsida besöks.

Jag rekommenderar alla att gå in och kika på Gratisbio.se och ge det ett försök.

Nu har jag varit ute hela dagen och det känns i huvudet. För mycket sol när man inte är van är nog inte så bra. Dumt att överdriva med sol utan solkrämer och tillräckligt med vatten.

Nu har jag och Charlie barrikaderat oss inne i den svala inomhusluften. Han käkar glass och jag ska förbereda för bak.

Melle är inte hemma. Han följde med en kompis hem efter skolan idag.

Nä, dags att göra kall saft.

//Take9

En bra grej med att ha barn är barnbidraget. Jag gillar pengar. Därför är det lite trist att inte ha nåt jobb... inget jobb = inga pengar.

Visst... jag har ju varit med i a-kassan sen 1998 och aldrig varit arbetslös så nog har jag betalat in "min" del som jag får ut nu som arbetslös. Men de pengarna är liksom inte riktiga pengar för mig.

Jag vill tjäna mina pengar inte få dem. Det får mig att känna mig ännu mindre och ännu mer värdelös. Men det är ju jättebra att det finns en sån försäkring om man skulle bli arbetslös. Fast... i mitt huvud är jag inte en sån som är arbetslös. Jag vill ha nåt att göra om dagarna. Jag vill göra nytta. INTE HEMMASYSSLOR. Man får inte betalt för att jobba heltid som stay-at-home-mom.

Jag har varit arbetslös i hela 11 veckor snart och det tar död på mig.

Jag hoppas med hela mitt hjärta på att jag kommer in på utbildningen så jag kan göra mig en bra framtid inom arbetslivet.

Hoppas hoppas hoppas

//Take9

...en tårtmakare som skapade tårtor på löpande band.

Beställningar kom från när och fjärran och så här blev resultatet.

//Take9

Den frågan fick jag idag av min syster.

Tja... svaret är väl helt enkelt att jag inte haft nåt skoj i skallen som jag velat dela med mig av. Det har blivit mycket gnäll och irritation, men det måste ju också komma ut ibland. Skriver man bara happy joy joy-bloggar känns det falskt. Tycker jag. Mitt liv är inte happy joy joy till 100% och just nu är jag inne i en skitperiod i mitt liv.

Man måste faktiskt kunna läsa om andras gräsliga humör och jobbiga familjer också ibland. För jag tror att alla känner så ibland. Då kan det vara skönt att läsa att fler har det så och att det inte är onormalt att önska sig själv till Ankeborg då och då.

Min syster tyckte att det var kul att läsa om mina minnen så visst kan jag väl skrapa fram ett par sådana åt henne och er andra som tycker sånt är skoj.

Året var 1995 om jag inte minns helt fel.

Nyårsafton

Vi satt hemma hos mig i vardagsrummet och gjorde häxblandningar på ett och annat vi hittade i barskåpet som aldrig användes. Nej, jag hällde inte på med vatten.

Jag som alltid är för rädd för att tappa kontrollen drack så det såg mer ut än vad det var.

Vi gick ut på Bäckby.

På Dragverksgatan träffar vi på ett par killar som är på väg på fest.

Som vanligt känner jag NEJ NEJ NEJ!!! ... men håller tyst.

Vi följer med dem till festen.

Tjejerna festar och har kul... det gör inte jag. Jag litar inte på situationen eller människorna som vi inte känner.

Det går så långt att en av tjejerna blir indragen i ett rum...

För att jag ska få någon slags reaktion och försöka få bort tjejerna därifrån, fejkar jag en fyllekollaps ute i trädgården.

Manipulation?

Ja visst, det funkade ju.

En av tjejerna stannade hos mig medan de andra sprang in och slet ut tjejen i rummet.

Är jag fjantig, feg, dålig kompis, fejkare?

Ja kanske, men vi kom därifrån innan nåt hade hänt.

Vissa situationer, platser, människor bör man undvika men det gjorde vi inte då. Visst, killarna hade säkert varit jättetrevliga, men det kan man inte veta.

Ett tidigare minne...

Året okänt.

Min storasyster har en kompis V som var en stor idol. Jag tyckte hon var sååå fin i sitt långa, raka, blonda hår. Så var hon så snäll.

Jag kan väl ha varit kanske 6-7 år om inte mindre till och med när jag fick följa med till V och leka med Barbie.

LYCKA!

Nu är V min granne och hon är fortfarande lika cool :-)

ett litet minne...

Jag har klippt håret på min storasysters älsklingsbarbie för att jag tyckte att den var för ful. Hon fick en snygg page så jag var inte sååå elak i alla fall.

Jag lovar att jag ska försöka få fram lite roligare saker att läsa om.

Nu MÅSTE jag göra en varm macka till mitt lilla monster.

//Take9

Surt sa räven.

Jag hade tänkt fortsätta shoppingen efter att jag och Malou bröt upp men kände mig tvingad att avbryta för att åka hem och agera assistent.

Jag hatar att känna mig tvungen att göra vissa saker om det är nåt jag inte vill göra. Och särskilt om den personen som förväntar sig att jag gör saker blir grinig på mig trots att felet ligger hos den personen. Jag borde ju lyda och göra rätt för mig. Ja, det borde jag.

Ska sätta på mig förkläde och sjalett också.

Nä ni, jag blir nog aldrig någon hemmamamma, husfru osv osv... jag ogillar hemmaarbetet för mycket för det.

//Take9

Ok, jag erkänner... jag är uppryckt.

Fick ett sms i morse av Malou och sen ett telefonsamtal.

Hon kom med världens bästa förslag.

Vi ska STORHANDLA!!!

Jag älskar ju att handla och det spelar absolut ingen roll om det är till mig eller någon annan.

Shop shop!!

//Take9

JA precis så är det.

Jag var med barnen i en lekpark vid Hällbyskolan.

Där var även en skolgrupp med två fröknar/ledare.

Till en början var det väl ok... tillräckligt lugnt för att jag skulle tillåta mina barn att leka där. Men sen hör jag hur en tjej skriker och gråter i panik. Ingen fröken i sikte... någonstans.

Jag springer fram och ser anledningen.

Det är alltså två tjejer som sitter i en stor rund gunga, en terroristunge står och gör så hög fart att de nästan flyger av. FYRA andra terroristungar står och sparkar, slår, kastar skor och skriker vidriga saker åt tjejerna. De slänger sand på dem.

VA FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ SÅNA BARN???????????

Är de så hårt hållna hemma att all deras respekt för andra människor är helt utplånad???????

VA FAN!??!?!?!?!

Ingen som helst respekt för en vuxen som säger åt dem att sluta heller. Spott, fräs och "håll käften" var det man fick.

Dessa barn är nog inte äldre än 7år!!

SEN kom en fröken...

"Åh va bra att du säger till!" säger hon.

ÅH va bra att du håller koll på "dina" barn... ville jag säga men fick bara fram att de var totalt vidriga och elaka mot varandra.

Det var till och med ett barn som hittade en sax och HOTADE ett annat barn som satt snällt för sig själv och lekte i sandlådan. Man verkligen ser hatet och glöden i ögonen. Viljan att göra illa någon annan.

Under hot-situationen sitter BÅDA fröknarna längre bort på varsin parkbänk och snackar.

Helt otroligt.

Och såna ska man våga lämna sina barns liv i deras händer???

Jag är så jävla arg och förbannad, ledsen, upprörd och mer där till.

Jag är så jäkla glad att Melle INTE fick gå i den skolan. För så som den "klassen" var ser man var och varannan dag på den skolgården.

Jag vill veta vem som uppfostrar dessa barn och hur de ser på deras uppförande.

Jävla skitungar!

///Take9

Jag tänker på min klass i låg/mellan och högstadiet. Vi var så normala, trevliga barn i klassen. Ingen som var elak mot någon annan. Visst var det väl små retstickor till killar vissa av dem men alla hade hjärtat på rätta stället.

Vi hade kul tillsammans och föräldrarna engagerade sig i vår klass och arbetade för att vi skulle vara ett sammansvetsat gäng.

Vi åkte på vildmarksresa i 6:an till långt-bort-i-skogen (Lesjöfors tror jag att det var). Trampade dressin, tältade, åkte forsränning och hade allmänt skitkul och jättespännande.

Vi hade roliga timmen, disco, loppis osv osv. Många av oss umgicks även på fritiden och även nu som vuxna håller vi ihop.

Jag saknar vår klass.

Det är så många som bara försvunnit... människor som man såg sist 1994 sista dagen i nian.

Jag skulle helt klart kunna tänka mig att skrapa ihop hela klassen och ha ett riktigt stort grillparty men det är ju svårt när man inte vet var folk är.

Ja, jag gillade vår klass

Vi var så bra.

Så om ni läser detta, ni som gick i 1-9b1 Rösegårdsskolan och Bäckbyskolan, hör gärna av er.

//Take9

Det blev så kallt ute i lekparken så vi beslöt oss för att gå in och kladda med leklera istället.

Micke gjorde en jättefin road kill, som han fint döpte sitt konstverk till. Typiskt Micke.

MonsterCharlie tyckte att det var roligare att kasta sakerna på golvet istället för att  leka med det. När han vägrade plocka upp det, a la treårstrots, hotade jag med att ringa jultomten och berätta att han inte varit snäll.

-NEEEEEJ, inte ringa tönten.

Charlie pratar väldigt bra annars men vissa ord kommer ut på Charlie-språk.

Tönten är mitt nya favorithot.

//Take9

Jag har haft lite bloggtorka märker jag. Men jag ska försöka att få fram nåt intressant att skriva/läsa.

Igår hade jag tjejerna här för vår första bjudmiddag. Det var jättetrevligt och maten blev riktigt god.

Förrätt

Toast med tomat, basilika, buffelmozzarella gratinerad i ugn med kall parmaskinka.

Varmrätt

Minestrone Bolognini

Efterrätt

Chokladglass med vit och mörk chokladsås och färska jordgubbar.

Jag glömde helt bort att ta kort på tallrikarna så ni får nöja er med bilderna ni får i huvudet.

Det blev riktigt sent igår... men det kändes inte. Tiden flyger ju iväg när man har roligt.

Vi tittade på gamla bilder, lyssnade på gammal musik som vi lyssnade på då.

Those where the days of our life.

Happy days.

Men men... alla växer upp till slut... eller åtminstone de flesta. Vi hann med att prata om vissa killar också... som aldrig växer upp.

Morgonen bjöd på en Charlie som alltid vaknat runt 7. Lata mamma Tania går upp och sätter på tvn och går och lägger sig igen. Ännu latare pappa Micke sover tills jag puttar upp honom. Nu är han världens duktigaste Micke istället för han åkte och tränade.

Jag har rensat garderoben och hittade mina favvojeans från förr då man var slank. Testade dem i morse och trots att jag fick pressa på mig dem så kunde jag faktiskt knäppa knappen och röra mig i dem. Det roliga är ju att när de var mina favvojeans så var de baggy :-P

Sånt är livet.

Idag är det grått och trist. Melles kompis M kom över och de sitter framför datorn båda två. Charlie springer omkring naken, eller inte naken, han har ju faktiskt sina Blixten McQueen-crocs på sig. Igår rakade jag av honom håret också i vild protest. Men söt blev han. Ikväll är det Melles tur.

Jag är ju en person som måste ha något att se fram emot för att inte däcka ihop helt i tristess. Så mina framtida "se-fram-emot-projekt" är:

29 maj Livets ord med Betnér

2 juni intagningsprov till YH-utbildning Redovisningsekonom

12 juni får äntligen träffa Mickes arbetskamrater. Skriver mer om det...

23 juni pappa fyller 60 år och jag ska göra en WOW-tårta

23 juli bröllopsdagspåhitt förhoppningsvis stockholmsnatt

obestämt datum

tatueringen

Betnér ska bli så jäkla skoj. Vi var på hans "show" sist han var här och jag älskar honom. Intagningsprovet till yrkeshögskolan blir också intressant. Den tjejen som ska hålla i intervjuerna har jag redan intervjuats av angående ett jobb via adecco så jag hoppas hoppas hoppas att det går bra och jag kommer in på skolan.

Den 12 juni har vi bjudit hit Mickes arbetskamrater med respektive. Vi ska leka pang pang i The Rock och jag är skiträdd. Jag har aldrig kört paintball förut men har sett ett och annat vidrigt foto på träffade hudpartier. INGET jag vill ha. Jag har redan planerat hur jag ska vaddera mig inför denna aktivitet. Tre timmar på The Rock sen hem till slottet och göra i ordning för grillkväll. Jag ser verkligen fram emot att få träffa killarna.

Bröllopsdagspåhittet blir nog antagligen en hotellnatt i sthlm med shopping och mys i nån park. Det är så bra med Micke för han gillar också att strosa i affärer. Om vi har råd kanske vi går in på Gröna Lund och åker oss sjuka :-D

Jag är nöjd bara jag får vara ensam med Micke. (och inte hemma)

Förresten!!!

Har ni sett att MAX har en milkshake LYX nu?! Det är milkshake med vispgrädde på. Guud så gott!

Nä, nu ska jag sanera Charlie innan vi går ut och gungar.

Tjing

//Take9

Egentligen ska jag ju vara glad att det bara är fredag och att hela helgen är kvar. Men idag är det en till seg dag som bara flyter.

Vi har varit på uppdrag på IKEA på lunchen. Skulle inhandla lite lampor till Mickes arbetskamrat. Lamporna var slut på deras IKEA men fanns hos oss och då är det ju bra att man kan hjälpa till lite. Dessutom fick jag shoppa utan att slösa pengar och det är ju min dröm.

Min vän Petro pratade om att bli en sån som köper presenter åt andra. Ungefär som en personal shopper fast man köper presenter istället för kläder.

Det vore ju drömmen för en shop-o-holic som jag. Att få handla upp andras pengar.

SÅ... vill ni ha hjälp med shopping så hör av er. :)

På tal om nåt annat har jag nu bestämt mig för en tatuering. Den måste bara göras om lite. Så nu ska jag bara spara ihop pengarna. Kan avslöja att det är blommor och blader sånt som gör mig glader... *ihh ryser*

Förresten. Till lunch käkade vi pizzabuffé på Indiana på Erikslund. De har världens godaste vegetariska pizza. Charlie åt hela två stora bitar och sallad. Jag klämde i mig tre bitar och Micke käkade kebabtallrik. Jag gillar Indiana. De är så trevliga där och det är lugnt och skönt fastän det är fullpackat med folk. Mycket bra 4stjärnor.

Melle är fortfarande ute på landet... sen i onsdags. Han har det bra där och slipper bråkiga lillebror.

I morgon är det dags för första middagsbjudningen för tjejtrion. Ska handla på förmiddagen sen är det bara att sätta igång. Det kommer att ta lite tid har jag beräknat. Men det gör inget. Gott ska det bli och skönt med tjejsnack. Vi ska dra fram gamla foton och det kommer väl bli en hel del minnessnack. Vi har ju ett par år på nacken tillsammans... jag och mia har känt varandra i 27 år. Jag och Martina i 25 år. Och vi står fortfarande ut med varandra :-P

Jag älskar dem. De är mina hjärtebitar.

På tal om bitar så drömde jag i natt att jag blev både rånad och skjuten i mitt eget hem. Jag dog inte men fan va ont det gjorde. Kulan gick in vid revbenen och hamnade under armen i en liten skinnflik. Ingen tanke på att åka till sjukhuset utan jag sprang efter Melle som hade fått en utskällning av sin gympalärare. Skällde lite läraren och tog sedan med Melle i bilen. Utanför bilen visade jag Micke kulan som satt där den satt och självklart ska han peta till den så den slits av och jag blöder som satan.

Skäller lite på Micke... känner att jag förblöder sen vaknar jag.

Hur jäkla verkligt kan det kännas i en dröm egentligen. Helt sjukt.

Vissa drömmar har man ju inget emot att de känns verkliga men ska man bli rånad och skjuten kan man väl i alla fall bli inbäddad i rosa moln eller läkas mirakulöst. Det är ju för tusan en dröm.

Nä... kanske dags att gå ner och störa Micke lite i sitt MAG-spelande. Han kan ju inte ha det bra jämt. :)

Tjing!

//Take9

Jämmer och elände.

Man mår som man förtjänar, heter det ju. Men jag tycker inte att jag gjorde mig förtjänt av det här.

Igår var det dags för releasefest för Fatcap Tattoo på Pluto. Jag lämnade barnen ute på landet hos mina föräldrar och åkte sedan ner till tågstationen för att hämta upp Micke.

Hade med mig en iskall öl åt honom som en liten starter. Vi åkte förbi McD för att lägga en grund för det som komma skulle.

Hem, käka, pratade lite med Therre, som också skulle på partyt, blev ännu mer taggad för att få träffa henne också, dusch, hår, smink. Fem timmar senare :-P .... Vi går över till Basse som är snäll och kör ner oss till city.

Kön är inte lång när vi kommer fram, skönt.

Therre och hennes make kommer också och då känns det genast bättre. Jaaa jag vet, jag är en fjompig svagis utan backbone. Kan inte stå på mina egna ben i stora samlingar. Utan mina vänner känner jag mig exposed, rädd och nervös.  :)

Väl inne står vi inte med på gästlistan, hurray!! Plus att tjejen i garderoben var otroligt spydig, vilket vi inte gjort oss förtjänta av. Nä minus till henne, ta en kurs i kundbemötande!

Men som vatten på en gås rann det av oss och vi styrde våra steg mot terrassen. Två gratis dricka var slank ner fort som attan.

Det var rätt segt till en början.

Ett sms senare gick jag ner mot garderoben igen och mötte Mia där. Jippie!!!

Jag kände mig lite stabilare. Mia, du är en bra grund att stå på. Puss :-)

Vi hittade lillebror & co (inte min lillebror) vid ett par bord längre bort och hamnade där resten av kvällen. Till en början kände jag mig såååå gammal eftersom jag sett dessa killar som små fjuniga fjortisar och yngre, hehe. Men det släppte efter ytterligare ett par drinkar som min underbara man serverade mig.

Gratis är gott!!

Resten av kvällen fick jag helt plötsligt gratis drinkar från här och var.

Tyvärr resulterade det i en Tania som var inte allt för representativ. Men va fasen, det var ju hundra år sen jag inte var tråkig så klapp på min axel.

Världens bästa Mia körde hem oss också, tack tack tack!!

Tydligen hade jag strött ut mina kläder på bottenvåningen i går när vi kom hem. Ojoj... PLUS att jag någon gång i natt fått för mig att lägga ut bilder på FB. hihi, det är lite spännande.

Så om jag skickat nåt trevligt sms till någon där ute så hör av er :)

Nej, jag är ingen alkis. Jag har inte problem med drickandet. Jag är en helt normal småbarnsmamma som aldrig är ute på fest. Aldrig dricker alkohol. Aldrig har kul... hahaha jo då det har jag.

Men jag gillade gårdagen, det var trevligt.

Morgonen däremot.

Vaknade tidigt av att Micke får kramp i vaden och världens bästa fru som jag är trycker jag bort krampen och kliar Micke på ryggen tills han somnar igen. Själv går jag på toa och hämtar vatten. Glömmer dricka det, väcker Micke och ger det till honom, lägger mig i sängen, känner att jag är törstig igen, Micke har druckit upp vattnet och jag orkar inte hämta mer.

Somnar om.

Vaknar till och från och kollar på klockan.

Väcker Micke kl 13 men han somnar om när jag kliar honom på ryggen.

Jag mår väl antagligen som jag förtjänar.

En sann vän struntar i om du är pank, om ditt hus är ostädat, vad du gjort i ditt förflutna eller om din familj gör massa tokigheter.

Den älskar dig för vem du är.

En sann vän ifrågasätter inte vänskapen fast det kan gå långa perioder utan att ni talar.

Jag har såna vänner!

//Take9

Jajemen. Nu kommer stressen krypandes.

Jag har bara gjort EN sak av det jag skulle hinna med idag och det var att lämna barnen.

Varför vaaarför är jag så här??

Jag jobbar bäst under press antagligen.

Förresten fick jag ett par trevliga sms på förmiddagen. Mickes killar kom med omdöme på mina lite smått övergräddade kanel-light-bullar.  Inte light som i fett-light utan som i kanel-light (för lite kanel).

Men efter noga övervägande (och lite hot från mig) så fick jag självklart MGV (*harkel*)

Jag är nöjd. Det är ju inte min "grej" att baka bullar.  :-)

Fort ska det gå, swosch in i ugnen!

Jäsa och hålla på... det tar för lång tid.

Jäklar va stressad jag är. Måste lugna ner mig lite. Lägger mig i soffan en stund.

Tjing!

//Take9

Idag ska jag:

Hålla humöret uppe

Köra iväg ungarna till skolan/dagis

Städa efter baket i köket

Fixa kläderna till ikväll

Hämta barnen

Köpa en tidning till Melle

Packa kläder och annat till barnen

Laga middag

Köra ut barnen på landet

Hämta Micke från stationen

Fixa mig snygg för party

Får se om jag vågar mig på en bild ikväll på rockerbruden.

//Take9

Skit skit skit!!

Det stod 8-10 minuter inte FEM. Och vid fem minuter var de övergräddade på kanterna. Nej självklart tittade jag inte till dem innan. Hade jag varit så smart hade jag inte blivit på besviken.

Men skam den som ger sig.

Jag kan ju inte skämma bort killarna med perfekta bakverk hela tiden. Det är hembakat och det ska se lite hembakat ut också :-P

Micke min underbara perfektionist smakade en bulle och sa " ja lite brända var de allt". Då ska jag tillägga också att den tuggan han tog var precis på den kanten som var "övergräddad". *morr morr*

Men men... mitt baksjälvförtroende fick sig en törn ikväll. Kanske bra att ta ner mig på jorden igen.

Nu är det dags att sova.

//Take9

Bullarna blev stora som pizzor och jag missade mängden kanel. Tog fel på tsk och msk. Tur att jag alltid överdriver måtten. Det kanske smakar bra ändå.

Fasen också!!!!!

Jag som aaaaldrig bakar bullar ville överträffa mig själv men självklart ska jag krokbena mig själv och misslyckas.

Eller.... jag ska inte säga misslyckas än. Micke sa att de visst kan vara goda trots mängden kanel.

Nu ligger de små bestarna på sina plåtar och blir ännu större.

Lovar fotobevis sen och förhoppningsvis ett betyg i morrn från grabbarna.

//Take9

Jag, Tania, har ALDRIG bakat så mycket som jag bakar nu.

Micke jobbar med ett gäng gottegrisar som gärna sätter i sig ett par kakor på förmiddagsfikat. Jag gillar gottegrisar för de gillar mig. Eller åtminstone gillar de det jag producerar.

Hittills har det blivit enkla saker som sylkakor, zebrakakor, cocosrutor, kladdkakemuffins, bananmuffins, chokladrutor osv.

Idag fick jag en utmaning.

Jag ska baka bullar som kan mäta sig med B:s mormor... eller var det farmor, mamma eller han själv?... Kommer inte riktigt ihåg va Micke sa.

Jag antar utmaningen och letar febrilt på nätet efter det perfekta receptet som kan åtminstone vara nära mormors bullar. För alla vet ju att man aldrig kan slå en mormors bullar.

Mitt mål är att överträffa deras förväntningar.

Nu jäklars!

//Take9

Tiden går fort när man har roligt.

Den 23 Juli 2010 har jag och Micke varit gifta i fem år.

Vi firar alltså träbröllop - låter så exklusivt.

Ska bli spännande att se vad Micke hittar på i år.

För att fira så här lite i förväg så får ni ta del av bröllopsdagen i form av fotografier tagna av svåger Jonas Eklund.

Jag satt och funderade lite på alla dessa personer jag har på min vänlista på facebook. Vilka relationer har jag eller har jag haft med er?

Så nu tänker jag ta ett axplock vänner och skriva ett litet minne om er.

För er som inte kom med den här gången så kommer det fler minnesbloggar, jag lovar.

Here goes!

Andreas Nisse Nilsson Widh - vän

Mina starkaste minnen från "oss" är alla dessa repningar i lokalen vid byggleken, festerna i lokalen vid järnvägen. Kul kul!!

Anneli Thor – vän

Världens gulligaste smurfa

Camilla Berglund - kusin

Jag kommer ihåg när jag skulle sova över hos er på Skälby och mobbo Caj hade ordnat en helt galet rolig skattjakt. Och vi sjöng "å va det var roligt i holken i lördags" hahaha.

Daniel Persson - parallell-klasskompis

Vi hade haft en fest hos Malin på Askö och du glömde din plånbok. Vi tjejer som skulle sova kvar hittade den och tittade i den så klart och där satt ett kort på Mia. :)

Daniel Wendelin - x

Vi satt en sommar i Martinas husvagn och ni killar var så elaka mot han, Robert, lärar-Ingers son. Ni lurade honom att ni slog knogarna mot bordskanten så hårt det bara gick och han skulle göra detsamma. Det roligaste var ju att på radion spelade de I feel it in my fingers... med Wet wet wet ( lyssna här)

Danny Pettersson - underbar killkompis

hihi, mitt starkaste minne var också i Martinas husvagn. Vi skulle sova där och jag somnade tidigt. Sen vaknade jag av att du höll om mig och jag blev så paff och nervös så jag insisterade på att vi skulle gå ut och röka. Martina hade dumpat oss och gick upp och la sig i sin säng. Jag slängde grus på hennes fönster så hon skulle komma ner men hon sov. Vi satt vakna resten av den tidiga morgonen för jag tyckte att det var så pinsamt. Vi var ju kompisar ;-)  . Men det är ett starkt minne och du har en plats i mitt hjärta.

Elias Norström - vän

"La Scarla"

"Här får du BILLIGA kläder" (Nisses reklamjingel omgjord a la Elias)

Fatcap Sweden (Jari)

Du var den snygga coola killen på Bäckbyskolan som man spanade efter i smyg :) Nu är du den som ska smärta mig med färg så fort jag bestämt mig för motiv.

Fredrik Frippe Eriksson - x#1

Jag kommer ihåg när Miia skällde ut dig på Bäckby centrum för att du inte ringt mig. Du sa att du inte hade mitt nummer. Miia kontrade med "ta upp telefonboken" :)

Jimmy Lemmis Lemström - vän

Ojojojoj... var ska jag börja. Mitt ALLRA första minne var första gången vi träffades. Det var på Zwenssons i februari 1997. Jag och Miia skulle följa med er killar hem till Bäckby för att vi hade missat sista bussen. Du skulle stoppa en taxi så helt plötsligt springer du ut och lägger dig mitt på Stora gatan. Du är underbar! :)

Jon Björklund - klasskompis gymnasiet

BAJJEN BÄRS och RAKADE BRUDAR!!!!

Magnus Abrahamsson - "lillebror" (Martinas)

Jag kommer ihåg när du inte ville gå ner för trappen på mornarna när jag var hemma hos er så er mamma fick komma upp med frukosten :)

Malou Gustin - Svägerska

Jag sov hos er (Micke). Helt plötsligt dundrar du in i rummet när jag och Micke ligger under täcket (nude). Du slänger dig på sängen och makar på oss så du får plats mellan och säger "Jag ska titta på Beverly Hills här". Hahaha, va pinsamt.

Petronella Nilsson - vän

Allra första gången jag träffade dig var på Aros video när du och Peter skulle dejta.

Tobias Lövås - vän

Godisfarbrorn. Världens goaste mest omtänksamma kille är du. Mina föräldrar berättar fortfarande "sagan" om när du skjutsade hem mig från Babylon efter min första träff med Mr Hooch och toaletten.

Viola Olsson - systervän

Mitt minne jag vill berätta med dig var när du var "barbie" och dansade med han den blonda söta killen (Tobbe va?) på en show ni hade i skolan. Jag tyckte du var så cool.

Ja herregud va allt kommer tillbaka.

Tack för alla fina minnen ni gett mig. Hoppas att jag bidragit med nåt trevligt själv.

//Take9

Ibland är det skönt att man sparat sin "historia".

Man kan gå tillbaka och påminnas vem man en gång var och vad man en gång hade.

Många minnen väcks till liv.

Lite saknad...

Var tog jag vägen?

//Take9

Jag kommer ihåg när vi träffades... känslan jag fick i magen då jag såg dig första gången. Pirret och osäkerheten. Det var läskigt att bli så störtkär på en gång.

Vi skrev brev till varandra.

Brev som jag fortfarande har kvar och som gör mig alldeles varm och fjortisfnittrig av.

Du ritade fina bilder åt mig och skrev mitt namn i graffiti.

Jag var så osäker och rädd för att bli för kär.

En varning om pappa-jägarn med bössorna i garaget, höll dig inte borta.

Vi var oskiljaktiga.

Du såg på mig med sån kärlek i ögonen att jag önskade att den kärleken skulle vara för evig.

Du har gett mig så mycket under våra 13 år tillsammans.

Men det bästa jag fått är din trohet, kärlek och våra underbara barn.

Tack för allt.

JÄD ♥

Time: 22:31

Sitter ensam i köket då våra gäster just gått hem.

Hörde en rap och steg i trappan.

Kanske skulle sova istället för att sitta här.

Lördag i morgon... so what... same same different day.

Inget nytt.

Vi vaknar, går upp, frukost till barnet som är hemma, ena glor på tv och den andre sitter vid datorn och barnet tittar på film, lunch till barnet som är hemma, tv, dator, film, middag, tv, dator, film, läggdags för barnen, tv, dator, sova.

Sunt.

Eller som jag fick höra att jag var idag - frisk.

Inget jag påstått att jag är så det kan jag inte hålla med om.

Jag är lång ifrån felfri. Felfritt är tråkigt. Felfritt är osunt.

Alla har problem och skit runt omkring sig och om det är så att det är så intressant att prata om det med andra måste man ha ett riktigt trist liv själv. Dessutom när personerna på tapeten inte ens är i ens närhet.

Det tar så mycket energi att undra och fundera på hur andra har det och dessutom diskutera det och ha åsikter om det. Lägg den energin på dig själv istället. Se till att du mår bättre så andra i din närhet mår bättre.

Jag är inte vitsig, fräck, kvick eller särskilt rolig ikväll.

Nya tag i morgon.

Time: 22:42

//Take9

Alla vet vi ju att den stereotypiska "urtida" kvinnan tog hand om hemmet och barnen medan mannen arbetade och försörjde sin familj.

Bläk!

Visst måste det vara jättebekvämt för mannen att komma hem till ett städat hem, maten på bordet och barnen bara vakna ett par timmar till innan frugan lägger dem för natten.

Bläk igen!

Hur har ni det hemma hos er?

Vem gör vad?

Vem ställer klockan för att barnen ska väckas, kläs, fixas frukost åt, köras till skolan etc etc?

Vem fixar frysen när den pajjat?

Vem tvättar kläderna?

Vem städar?

Det är lite intressant att se vem som gör vad i ett hem. En del har liksom "sin" grej som de anser är självklart för dem att göra. Som till exempel är jag den som ställer klockan går upp när den ringer ser till att barnen kommer iväg. OM jag inte gör det så måste jag säga till Micke att han ska göra det. Det ligger alltså fortfarande på mig att de ska komma iväg. Är det så i alla familjer?

I morse strejkade jag för att kolla lite hur det skulle vara.

Klockan ringde kl 7.00 - ingen gick upp.

Klockan 7.15 RINGDE jag till Melles mobil och väckte honom, Japp det gjorde jag!

Melle (som tyckte att det var helfestligt) gick upp, fixade i ordning sig och gick ner och käkade frukost.

Klockan blev 7.45 - ingen hade gått upp.

Klockan 8.00 brukar vi åka hemifrån för att vara i tid till skolan.

Återigen var det upp till mig att se till att någon gick upp så, i min strejk, frågade jag:

"Vem åker med Melle till skolan?"

Då gick Micke upp och var sur som ättika och lät alla andra höra det också.

Men jag älskar honom, han gick ju upp i alla fall. Det finns många som inte ens gör det. Det finns många som inte ens vaknar.

Men min stilla undran är ju om vi är unika i vårt slag.

Är vi den enda lata familjen som tar varandra för givet?

Nä, så var det visst inte.

Men nu känner jag mig verkligen som en pangad ballong.

Luften försvann helt.

Innan Micke hann hem körde jag och MellePellePäronPung en städmania på plan 1. Melle plockade undan leksaker och dammsög medan jag sanerade köket. Tre soppåsar gick jag ut med också eftersom det är torsdag och sopkärlen är tomma då. Charlie gjorde absolut ingenting för att hjälpa till utan gick och slog Melle med en innebandyklubba istället.

Melle och mamma fick varsin "va-duktiga-ni-är-puss" av pappa Micke när han kom hem. Sen försvann han upp på kontoret för att räkna timmar.

Charlie, vrång som bara han kan vara, vägrade gå upp för nattning. Elaka mamma, ännu vrångare än vrånga sonen, fick sin vilja igenom trots skrik och panik. Slängde upp ungen på tjottan och beordrade en kissning, och kors i taket , han kissade!!!

Min son, Charlie, toaletthataren, kissade på riktigt i toaletten.

Are you impressed, I´m impressed?!

Så nu jäklar kör vi toalett-boot camp från och med i morgon.

Sonen ska bli rumsren innan han fyller tre.

//Take9

Det var en fin tavla jag målade upp.

Men nej, det där var inget arbete för mig. Jag är ingen kock och kan inte laga mat till 110personer själv. Tur i oturen då måste jag säga för när jag gick in genom dörrarna var det som att luften gick ur mig. Energin flöt ut på golvet och jag lämnade små spår som till sist var obefintliga.

Det var som en grå vägg man gick in i. Inget glatt ställe alls. Varför måste det se ut så på ett äldreboende? Gillar inte gamla människor fina färger? Färger piggar ju upp ju.

MER FÄRG ÅT DE ÄLDRE!!

Jag ska istället skicka in en ansökan till Ryds glas och be om att få bli deras sommarblomma i kundtjänsten istället. Nån av er kära läsare som möjligtvis känner någon som jobbar på Ryds glas så man kan dra lite i bekantskapstrådarna? Eller känner ni någon som känner någon som känner någon som vill ha en hyfsat trevlig, inte allt för gammal tjej hos sig som anställd? Och NEJ, jag ställer inte upp på vad som helst! Jag vet nog en och annan hjärna som fick ett par fula tankar nu :)

Förlåååååt!!

Jag ska ju inte tråka ut er med jobbsnack igen.

Över till vädret.

Solen skiner och i skuggan är det snorkalllt. De mörka molnen ligger och lurar i horisonten.

Min man Micke... han är en rätt trevlig kille som tyvärr ser negativt på väldigt mycket. Han går in med ett nej sen får man övertala och överbevisa honom om han ska ändra till ett ja. Han är utmanande och alldeles för diskussionskär. Han är en datanisse ända in i minsta fiber. Han är en kille med "elak" humor och älskar att titta på klipp med folk som gör sig illa.

Min Micke är "allergisk" mot djur men kan inte motstå att busa och leka med Nisse när vi är ute på landet hos mamma och pappa. Han kan verkligen inte laga mat men tar hand om resten av huset inkl tvätten. Han har ett oerhört tålamod men en jättekort stubin.

Han står ut med mig och mina små (läs stora) egenheter. Jag sa idag till min svåger "inte ens jag skulle vilja bo med mig själv", då förstår jag hur mycket han älskar mig. Min Micke är så klumpig att det är roligt.

Han är allt jag inte är... diciplinerad, realistisk, smart, eftertänksam, allmänbildad till max.

Han är min pusselbit i livet, min själsfrände och mitt livs största plåga.

För att älska någon så mycket som jag älskar Micke gör ont i hela kroppen och mitt hjärta är så fullt att det är redo att brista. Men det är en underbar smärta. En smärta som är värd att leva med för den bäddas in i den mjuka fluffiga rosa gullipluttiga myspysiga påsen med kärlek han ger tillbaka.

Micke, jag tror att jag gillar dig! ♥

Jag kollar statistiken dagligen på min blogg och ser att antalet unika läsare ökar och det gör mig glad. Vi pratade ju feedback igår och en ökning av läsare är en feedback i sig. För ett tag sen bloggade jag som TantTania, men som en del av er vet fick jag lov att stänga min blogg för att min dåvarande arbetgivare påstod att min anonyma blogg skadade hans företag. Helt absurt då jag aldrig skrev ut namn, platser eller dyligt. Men han gjorde det klart för mig i alla sina historier om att han spöat skiten ur den ena och den andre för mindre saker än vad jag gjort, att man inte står upp för sig själv och det man tror på framför honom. Det han sa var lag.

Jag är oerhört tacksam och glad över att jag blev uppsagd.

Happy happy joy joy!!!!

Solen skiner och jag ska på intervju idag i Hallstahammar på vårdhemmet Ädelstenen. Om de väljer mig som sommarblomma ska jag göra mitt allra bästa för att servera de äldre med mat som är en fröjd för både öga och mun. Man måste lägga ner sitt hjärta och själ i det man lagar och tänka på vilka det är man lagar mat åt.

Nu är det dags att ta en rask promenad till skolan.

Jag återkommer.

//Take9

Ja det är ju frågan.

Visst skulle det vara jättebekvämt med ett fast jobb med bra lön men då skulle jag ju kasta bort chansen att plugga vidare. Vill jag det? Eller vill jag sätta mig i skolbänken de närmsta två åren och leva på lån för att öka chansen till ett bättre jobb med bättre betalt!?

Eller vill jag starta ett café med min pappa nere i stan där de kulturella och konstintresserade människorna florerar?

Varför är det så jobbigt att vara vuxen?

Jag hade det ju så bekvämt på La Scala (innan den stackars restaurangen misshandlades). Det var ju mitt andra hem. Men alla sagor har ett slut och det var väl meningen antar jag. Jag tror inte att man ska vara på ett och samma ställe år efter år efter år. Det räckte med 10år för mig. Nu är det nya grejer som väntar. Nya val, vägar, krav, möjligheter.

Det skulle vara lite skönt att hitta "sitt" ställe där man bestämmer själv. Ingen chef att böja sig för. Pappa?... äh, jag har väl sagt att jag är bra på att manipulera folk?... haha... nä, vi jobbar bra ihop min far och jag. Bara han kan sluta att försöka kontrollera allt själv så funkar det bra. Hmm... undrar var mitt kontrollbehov kommer ifrån. Men, tjaa... det kan ju vara intressant med ett nytt far & dotter-ställe. Vårt place liksom. Från scratch.

Meeeeen så lockar ju kunskapen också. Viljan att bli någon suger i mig. Jag vill kunna säga att jag är "vkakj" jag jobbar som "jgalkjg". Jag vill inte säga "jag jobbar på café". Det är inget fel med det men JAG vill veta vem jag är, jag vill ha en titel. Jag vill kunna saker som inte alla kan... laga mat, bre mackor och vara trevlig i kassan kan ju var och varannan så det känns inte så speciellt för mig. Med det säger jag inte att det inte finns någon stolthet i den yrkeskategorin. Det finns många som brinner för det.

Ååååh denna vånda!!!

OM jag lyckas komma in på utbildningen går jag den så får jag ett jobb om två år.

Två flugor i en smäll.

Done!

//Take9

Idag var jag med pappa till Runes färger för att köpa tapet till deras hall. Det blev en grön tapet med krumelurer på. Sen åkte vi till Malmens restaurang och käkade lunch med Mika.

Hämtade barnen kl 13.30 och åkte ut på landet.

Vi vallade fåren och lammen tills glassbilen kom. Köpte lite glass... käkade glass ute i hagen medan fåren betade och lammen skuttade omkring som idioter. Killarna kastade sten i ankpölen och jag satt med min iPhone på ett upp och nervänt badkar. Jag kan ju inte bli allt för bonnig heller.

Fick ett jobbsamtal idag också. Semestervikarie (ekonomibiträde) på ålderdomshem. Ska dit i morrn på intervju OM jag nu får mailet med informationen någon gång. Jag stod som sagt ute på gärdet med får runt omkring mig så jag hade ingen möjlighet att anteckna tid, plats och vem jag skulle träffa. Så jag bad dem maila och det skulle de göra... men jag har inget fått ännu.

Jag hörde inte ens varifrån hon ringde eller vad hon hette. Ska tillägga att pappa körde omkring med traktorn också så det var lite svårt att höra.

Men men... det ordnar väl sig. Annars är det inte hela världen. Vill de verkligen ha mig så ringer de upp igen.

Klockan är snart 17.30 och Micke har inte slutat jobba än fastän han sa kl 17.00. Alltid lika roligt.

Jag har tänkt lite på mitt förra inlägg angående ord. Jag har ett till hatord eller rättare sagt ett uttryck eller två ord. Jalla jalla!!!

Jag kräks nästan när jag går förbi skolgården och små ljusa (absolut inte araber) flickor springer omkring och skriker Jalla jalla!!! Jag är allergisk mot det.

Näe, hujeda mig sådana barn de är.

Tjing!

//Take9

Ikväll var det föräldramöte på skolan. Vi fikade och blev informerade om vad som händer i åk2.

Sen var det dags för att hoppa groda.

Vi delades in i grupper och fick små plastgrodor som vi skulle skicka iväg så långt som möjligt. Det var.... intressant.

Jag blev även påmind om tatueringen jag inte har gjort än :-P

Den ligger och "vilar" här i datorn. Får se om jag photoshoppar om den nåt mer eller om den duger som den är. Jag ska göra fler motiv också så jag har att välja på. Risken är väl då att det blir mer än en gaddning :-)

Jag bilstrejkar den här veckan (minst). Är så trött på att köra bil. Trött på att se soppamätaren dra sig mot TOMT. Det är fan dyrt att åka bil och jag har inte råd att nöjesåka längre. Den enda gången jag planerat att köra den här veckan är på torsdag då jag ska till zumban. Sen får det va.

Jag vill utöka min kompiskrets, så i sommar lär det bli en hel del grillfester hemma hoa oss med folk vi inte brukar umgås med. Det är både spännande och lite jobbigt eftersom jag inte kan slappna av med folk jag inte känner. Men nån gång måste man ju "inte känna" folk man VILL känna. Jag har ett par jag gärna vill lära känna och vad är bättre än att grilla tillsammans? Man hjälps åt, rör sig, äter och pratar. Det är en bra lära känna-aktivitet helt enkelt.

Så får det bli.

//Take9

Jag är snabbare än snabb, kvickare än kvick... jag är Blixten!

Barnen är hemma igen efter en dag i skola och dagis. Melle är supergrinig för att hans mamma är världens taskigaste som tvingar honom att LÄSA LÄXAN innan han får äta glass och hoppa i studsmattan. :-O Arma barn!

Charlie ville ha ett Blixten McQueen-plåster på sitt veckogamla skrapsår på tån... och nu ligger han och tittar på Cars.

På tal om Blixten så är jag inte kvick... inte i huvudet i alla fall. Jag gick och hämtade barnen utan att ta med Melles cykelnyckel så cykeln fick stå kvar. Får ta med den ikväll efter föräldramötet.

Farmor tar minimonstret.

Oooo... mina klänningar från Bonprix har kommit idag. Skulle säkert kunna haft en stl mindre men det fixar jag med tumlarn. Självklart tittade MrM på min röda klänning med frågande ögon och tyckte det ena och det andra. Men vad vet han om klänningar egentligen?! Inget hoppas jag.

Nu har jag min outfit klar till releasefesten för Fatcap Tattoo nästa onsdag. Jag känner mig lite som Bambi på hal is. Det var ju så länge sen jag var på krogen utan att vara en gast från renässansen. Men men, med bra musik och trevliga människor kan det inte gå fel, eller?

Nästa helg är det även premiär för en liten matklubb jag startat med mina vänner M&M. Jag har fått äran att lägga ribban och den, mina vänner, sätter jag högt moahahaha!! Det ska bli mycket trevligt. Jag träffar dem alldeles för lite för mitt eget bästa och då är det kul att ha regelbundna träffar. Lite extra kul är det ju att träffas över en bit mat och god efterrätt.

Nu vill Charlie att jag ska klia honom på ryggen så då är det väl bara att lyda.

//Take9

Min morgonstund har tjat, irritation, skrik, gråt och andra trevligheter i mund.

Det kan börja bra men när man börjar slappna av och känna att äntligen funkar det, ja då känner ungarna det på en gång och går igång på en sekund. Det har varit porslingslammer med Charlie och vrålapan Melle som skäller på lillebror som tycker att det är skitkul att få en sån reaktion och ökar då takt och volym.

mmm.... underbara barn...

Andas in och andas ut.

För övrigt så jobbar MrM hemma idag för vi har föräldramöte i skolan ikväll. Kanske läge att fixa barnvakt till Charlie. Eller ska man utmana ödet och riskera att bli utslängd från mötet genom att ta med monstret?!

Eh, nä... jag messar farmor istället.

Jag har funderat lite på mode/innegrejer som tex. kläder, språk, stilar, musik, värderingar osv. När jag gick i högstadiet var det krattlugg som var "inne". Ni vet den där stenhårt sprayade böjda luggen som nästan stack hål på skinnet i pannan för den var så vass. Sen kom tightsen... tights, långa tröjor, get a grips med nån cool färg på skosnörena som hade nån slags betydelse (alt Dr Martens), bomberjacka och pricken över i:et en palestinasjal.

Japp... det och ett par trumpinnar i handen... det var stil det, hahahaha!

På tal om trumpinnar... jag har fortfarande mina halvt sönderspelade dyrgripar kvar. Måste ju ha nåt kvar som påminner mig om att jag var lite cool en gång.

Det var tider det... Bad Girls... ojojoj, va pinsamt. Egentligen hade vårt lilla tjejband inget namn för antingen lät det för fjantigt eller så var det redan taget. Men för att F skulle ha nåt att säga när vi skulle in på scenen i Bäckbyskolans aula den kvällen på konserten, drog han till med nåt och så fick det bli. Bad girls!

Ja kul var det i alla fall.

Festerna i replokalen vid järnvägen...

Jag är glad att jag inte har någon dotter att hålla reda på :-)

Jag tog inte i till max idag på träningen. Men jag tycker liksom att måndagens pass är lite trista. Visst hade vi ett litet gästspel med några moves från reggaeton men det var inte tillräckligt. Torsdagens pass är så mycket roligare.

Men men... jag känner i alla fall att det finns små små muskler i min kropp trots att de legat i ide en stor del av min liv. Det kan ju bara gå åt ett håll bara jag fortsätter att träna och äta mindre dåligt :-)

I morgon tror jag att jag ska ringa en person angående jobb. Det är INTE nåt jag vill jobba med men jag kan yrket och tyvärr sitter det i ryggmärgen. Det spelar ingen roll hur mycket jag skolar om mig eller hur mycket jag försöker glömma. Restaurangyrket har fått 11 år av mitt liv och det är 1/3 av det. Jag vill komma ifrån det men just nu känner jag mig desperat. Jag vill inte vara arbetslös. Det har gått nästan två hela månader och jag känner mig bara mer och mer tom och betydelselös.

Arbetslös = värdelös

Ja e int bitter...

Nä uppryckning och en flaska vatten så är jag på topp igen.

Tjing!

Jag har ju tjatat så mycket om Zumba så nu är det dags att förklara vad det är jag gör varje måndag och torsdag.

Zumba är en dansinspirerad workout.

Man dansar i grupp till HÖG musik, allt ifrån salsa, cumbia, merengue till samba, cha cha och vi har även lite inslag av street dance.

En timme med galet jobbig men så häftig workout. Jag har verkligen hittat rätt träningsform för mig. Dans gör mig glad och alla vet ju att danskroppar är smidiga, slanka och jäkligt snygga. Vilket jag strävar mot :-)

Det är i alla fall den enda träninsformen som får mig att komma iväg utan någon som drar mig med. Jag åker helt frivilligt.

Trots att Zumba fitness är så roligt så hade det inte varit lika kul om inte vår instruktör Maria på Västerås Danscenter var den hon är. Hon är alltid glad, energisk och peppar på rätt sätt.

Rytmen är min drog.